Sida 372
GOSSAR BLÅ UNDER DANNEBROGEN.
För HVAR 8 DAG af Birger Schöldström.
Skuggor från de flydda da'r,
Stån upp ur tidens natt och skyldren än med rostiga musköter!
TOPELIUS.
Ett halft sekel och ett qvinqvennium därtill ha förraanit sedan det första Slesvigska kriget ställde vårt sydliga naboland i strid mot en hotande öfvermakt och då en mängd — bortåt 300 — svenske män och ynglingar: officerare, underofficerare, studenter, artister, handels- och bruksbokhållare, teknologer, farmaceuter, skådespelare, handtverksgesäller och bondpojkar, personer ur olika samhällsklasser, skyndade att ställa sig under dannebrogen och med stor tapperhet deltogo i striderna. Af dessa svenske frivillige stupade ett ej ringa antal; af de hemkomne förvärfvade sis några framstående samhällsställningar och ett hedradt namn i vår inre samhällshistoria — vi erinra om t. ex. öfverhofjägmästare Ankarcrona, kommendörkapten Emil Ekman, general Silverstolpe, redaktör August Sohlman, bankdirektör A. O. Wallenberg, författaren Oscar Wijkander, professor Ångström o. a.; men de flesta sjönko under årens gång allt mer i glömska, tills dess ett i dessa dagar i Svenska Autografsällskapets handlingar intaget arbete: »Svenskarne under Dannebrogen 1848—50» återupplifvatdet ädla minnet af dem samt deras oegennyttiga och uppoffrande ungdomsbragd och äfven delvis deras utseende.
Men till de 67 porträtt, som i det nämnda arbetet meddelas, har sedan ett ytterligare antal framletats ur anhörigas, efterlefvandes eller gamla vänners gömmor samt ställts till vår tidskrifts förfogande.
De meddelas här, jämte kortfattade biografiska data.
Son af en veteran från finska kriget, kapten N. G. v. Axelson, och född 1819, var Oscar von Axelson gränsridare i Jämtland, då han 1848 »drog avsted» till Danmark. Blef först öfverjägare och befordrades sedan till sekondlöjtnant vid l:sta danska reservjägarekåren samt utmärkte sig särdeles i slaget vid Fredericia 1849. Efter hemkomsten återgick han i tullverkets tjänst och avancerade till kastchef. Var en mycket duglig tjänsteman samt en sympatisk, nobel och — liksom brodern, författaren Maximilian Axelson — poetiskt anlagd personlighet. Afled i Karlshamn 1891. Gift med Erique Korler. (Porträttet tillhör den sistnämnda.)
Löjtnanten vid Bohusläns reg. Justus Reinhold Gustaf von Hauswolff, född 1813, deltog som premierlöjtnant vid 22:dra danska jägarekåren i kriget samt kämpade med i affären vid Gravenstein och slaget vid Fredericia; avancerade till kapten vid nämnda regemente samt dog 1858 i Åtorp i Bohuslän. Gift med Fredrika Colliander. (Porträttet lånadt ur danska 18:e reg:ts officersalbum.)
Om d. v. sergeanten vid Svea artilleri Anders Hällstrands djärfva artilleribragd under Fredericias belägring, då han två gånger å rad riktade in kulor i två fiendtliga mörsare och därigenom sprängde dem, har i dessa dagar i nästan hela svenska tidnings-prässen minnnet àterupplifvats. Son af komministern i Edsberg, Strängnäs stift, Anders Hällstrand och dennes maka, f. Anna Elisabeth Hjulhammar, föddes vår hjälte 1818, ingick ung i krigstjänst och blef, efter återkomsten från kriget och sedan han af konung Oscar I tilldelats tapperhetsmedalj, styckjunkare vid sitt reg:te. Han afled 1874. (Porträttet tillhör löjtnant D. Gröndahl.)
Tillhörande en gammal känd svensk släkt, hvarur framgått adliga familjerna Karlstéen och Granfelt, föddes Erik Gustaf Karlstéen 6 november 1822. Fadern var kronolänsman i Västra Fernebol, Dalarne; modern hette Beata Dahlgren och var dotter af den hofmålare D., hvilken målat freskerna i Västerås domkyrka. Furir vid Lifregementets grenadierer, blef han 1849 voldriffelskytt i danska armén och tjänstgjorde vid försvaret af Fredericias befästningar; efter
hemkomsten blef han först fanjunkare vid Värmlands fältjägare, sedan e. o. kanslist vid landskansliet i Linköping samt 1858 kronolänsman i Hammarkinds härads västra distrikt; hade under sina senaste år en mycket anlitad advokatbyrå i Norrköping och afled i denna stad den 29 sept. 1887. Som bårtäcke på hans kista lades dannebrogen och alla i Norrköping bosatta danskar slöto sig till sorgetåget efter Danmarks vän och kämpe. Gift 1) å Bjälbo gård i Östergötland 12 juli 1857 med Mathilda Lindberg (tillhörande en af de gamla östgöta odalmannasläkter, hvilka leda sitt ursprung från folkungarne), 2) med Åugusta Pettersson. (Porträttet tillhör häradshöfdingskan Sigrid Almgren, f. Karlstéen.)
I förvar finnas ännu tre bref från Karlstéen, skrifna under kriget till hans föräldrar. Härur må några utdrag göras:
»Köpenhamn 11 maj 1849. Jag skrifver detta iklädd den Danske Reffelbysseskytte Bataljonens uniform, af mörkgrönt vallmar med röd krage och hvita knappar, den jag i går utfick från förrådet. Sedan jag aflagt prof af 8 skott, hvaraf 7 träffade i bröstet på den på skudetaflen uppritade mannen, blef jag antagen till riffelskytt, med underofficers aflöning, eller 28 sk. sv. rgds om dagen och ett bröd, omkr. 3 qv. långt samt mellan 4 o. 5 tum i fyrkant, för 5 dagar. I dag har jag varit å Skudebanan och profskjuta min reffel, och den gick ej illa. — — Sedan jag nu fått den danska uniformen, har jag på allt sätt bättre; går jag för att köpa en cigarr, kostar den hälften mindre än förr; lika förhållande är på mat och dryck. Här går man icke som i Sverige i allmänhet och pimplar och super, utan man går på ett café, dricker sin flaska öl eller en kopp thé eller kaffe samt spelar ett parti biljard om 3 à 4 sk. eller någon liten snapps som det här heter. Punsch veta de ej hvad det är. Vin är det mästa som här dricks samt en dansk sup vid måltiderna. Någon rikligt trasig ser man ej här på gatorna, men ej heller någon synnerlig lyx bland karlarne; man kan gå hur man vill, då man går ut. Fruntimmerna däremot äro utstyrda i siden från topp till tå. — — Forsslund, fiscal Forslunds son, är härstädes blifven secund-löjtnant samt gift med en dansk »pige», som lärer ha 20 à 30 tusen svenskt. — — D:o 16 maj. I dag kl. 2 e. m. afgår jag och öfrige riffelskyttar härifrån med jernbanan till Roschild och därifrån med marche-forcé till Middelfart, så att om 3 à 4 dagar härefter har jag nog varit i batalj eller skärmytsling. Vid corpsen äro vi 5 svenskar, som alla följas åt, de äro Stàhlbom, f. d. underofficer, Acrel, Upsalastudent, Stjerneman*, volontär vid Upl. dragoner, och Lindqvist, volontär vid Vestgöthadahls reg., samt 2 norrmän Brynö och Ziegler, två bra män. — — Fredericia 22 maj kl. 11 f. m. Från Fredericia fästning å Jylland skrifver jag nu detta. Genast så fort vi kommo hit uppsökte jag två svenske kamrater, Rerg-lund och Hällstrand** vid Svea artilleri, båda red-baie och duglige vänner. I tisdags på morgonen kl. en kvart öfver 3 började tyskarne ytterligare bombardera fästningen och staden. Jag jämte 5 andra vold-riffelskyttar blef utkommenderad på en förpostfäktning, som varade till kl. 2 e. m. Första hälsningen från tyskarne var kulor på kulor, men tack vare Gud, jag och vi öfrige blefvo helbregda med undantag af en officer och en man, som blefvo blesserade af en bomb. I dag började ytterligare kanonelden. I går blef ingen af våra förposter blesserade, däremot i dag hafva 3 nu redan blifvit sårade, däribland en svensk frivillig Pozzé***. I går sköto vi på förpostkädjan
* Han lefver ännu, pensionerad kronolänsman och bosatt i Svärdsjö.
** Egendomligt nog, råkas ånyo, efter 55 år, de båda vännerne Karlstéen"och Hällstrand: i HVAR 8 DAGS spalter.
*** Menas tvifvelsutan Pousette, den ännu i Söderhamn lefvande veteranen, hvars porträtt meddelades i HVAR8 DAG, nov. 1902.
Anm. af Red:n.
