Sida 405
ett plenum i smålands m. fl. provinsers hypoteksförening.
Efter fotografi. Kliché: Kern A.-B, B^mrrt Slfversparre Sthlm_'-'V?
Då vid innevarande års riksdag förslag väckts om en afveckling och upplösning af de stora pänningeverken, Sveriges Allmänna Hypo-teksbank och landets Hypoteksföreningar, hvilka förslag dock till alla delar af tillfälliga utskotten afstyrkts, återgifva vi såsom ett apropos för dagen en gruppbild, tagen vid ett plenum i Smålands m. fi. provinsers hypoteksförening, hvars Direktion i dessa dagar är samlad till sitt första kvartalssammanträde under detta år. Föreningen, som har sitt säte i Vexiö, omfattar Jönköpings, Kronobergs och Blekinge län, större delen af Kalmar län med Öland samt i visst hänseende äfven Skaraborgs och Hallands län. Då föreningen för närvarande räknar omkring 24,000 delägare med en begagnad lånerätt af öfver 84 millioner kronor, kan man få en föreställning om dess vidtomfattande rörelse och verksamhet. Enär Direktionsmedlemmarne i denna den största af Hypoteksföreningarne äro framstående och bekanta personer inom land och ort, skall säkerligen gruppfotografien mottagas med intresse. Vi namnteckna: Orfärande, Godsägaren N. von Hofsten å Kilagården. Vid bordets högra sida (från ordf. räknadt) sitta: Godsägaren Grefve Gilbert Hamilton, Hjelmsäter, v. ordförande, Majoren Aug. Bergh, Sunnerå, Öfverstelöjtn. Friherre H. Lilliecreutz, Vexiö, jourhafvande, Godsägaren A. M. Gudmundson, Vastad, samt vid motsatta sidan (närmast ordf.): Majoren Fr. Kuylenstierna, Fridhäll, Godsägaren L. M. Kruse, Göholm, Majoren O. von Krusenstjerna, Åryd, Majoren C. A. Stålhammar, Vexiö. Vid ordförandens högra sida står Föreningens ombudsman, v. Häradshöfdingen Alfr. Lilljeros.
kvinnotaktik.
För HVAR 8 DAG af Glé.
»Du ser på mig i förvåning, Selmer? Du tror att jag skämtar. Men jag försäkrar dig, det är mitt fulla allvar. Jag står verkligen i beredskap att för-lofva mig och i följd däraf naturligtvis äfven gifta mig.»
Doktor Selmer drog några djupa bloss på sin cigarr och blåste eftertänksamt ut röken i ringar. Därefter svarade han:
»Så — å, verkligen!»
»Ja du, jag har tröttnat på ungkarlslifvet. Du vet jag har njutit däraf som få, riktigt lefvat undan som man kallar det, men nu är jag mätt och längtar efter ett hem. Det förvånar dig eller hur?»
»Uppriktigt sagdt — ja. Jag trodde aldrig du skulle kunna fästa dig vid en, jag trodde du hyllade regeln — kärleken är beständig, men föremålen växla.»
Den andre skrattade.
»Ah, ja visst, hit intills! Men ser du, du känner inte henne. Hon är något helt annat I Henne måste man älska helt!»
»Det är möjligt, men berätta m;g nu hur allt gick till, hur ni råkades och när du upptäckte dina känslor för henne.»
Kandidat Bock reste sig upp och gick några slag öfver golfvet. Därefter utbrast han: »Ja, det är
egentligen en ganska egendomlig historia. Det är i hennes bref jag blifvit galen!»
Doktorn spratt till och såg upp med en häpen blick.
»Hennes bref! Det förstår jag inte.»
Den andre skrattade, ett ungdomligt, öfvermodigt skratt.
»Nej, naturligtvis inte. Hur skulle du kunna det? Men så är det i alla fall. Vi råkades i somras vid en badort, egentligen endast helt flyktigt en tre, fyra gånger. Hon slog visserligen genast an på mig, ty hon har ett par ögon och en växt och en grace — då hon rör sig är det som vindens dans öfver ett sädesfält! Ah, Selmer, du skulle bara se!»
Han stannade framför vännen med händerna i sidorna och hufvudet stolt tillbakakastadt och ett segervisst leende gled öfver hans drag, då han utbrast:
»Och henne har jag vunnit, du!»
Selmer nickade.
»Men det där om brefven?» sade han.
»Nå — sista gången vi voro tillsammans på en utflykt sysselsatte hon sig rätt mycket med mig. Inte så att det märktes förstår du, ty hon har ett så rasande knepigt sätt. I två ord kan hon säga hvad andra uttrycker med femtio. Och man känner det
— 387 —
