Sida 501
IV. W. R. HEARST, den amerikanske tidningsmannen som vill köpa Presidentskapet.
LOTTEN DORSCH.
SVENSKA KONSTNÄRERNAS FÖRENING
i Stockholm har i akademihuset vid Rödbotorget öppnat sin vårutställning, omfattande icke mindre än 254 nummer. Och utställningen är, desto bättre, icke blott kvantitativt, utan äfven kvalitativt betydande. Den gör ett friskt och duktigt intryck.
Klithf: Bengt Silfversparre
Fru Lotten Dorsch vid Dramatiska teatern i Stockholm lämnar med innevarande säsong scenen. Fru D., som är född 1849 och spelat på åtskilliga teatrar samt äfven haft eget sällskap, har varit en betydande konstnärinna. I besittning af ett ovanligt klart organ har hon haft en särdeles god replikbehandling och har i sitt spel, när så fordrats, i hög grad verkat grande dame.
Ii. B l' S Sl f>rKHtU..U vMI i 'tt]RA F. Ii'"lt Silfl^rs/xLrrr.
LEKANDE ELEFANTER.
Skulptur i sten af Carl Milles.
Bland äldre, framstående målare påträffas t. ex. grefve Georg von Rosen med porträtt af biskop von Schéele och stadsmäklaren Neijber, Gustaf Rydberg med poetiskt utförda skånska landskap, en mycket uppmärksammad målning är "Söndagseftermiddag" af Alfred Bergström, med klart, högtidligt reflexljus öfver det röda huset, Carl Johansson med goda vinterstämningar, Axel Lindman med ljust och skickligt målade saker, Anna Nordgren, m. fi-
Bland de yngre framträda bröderna Österman med porträtt — särskildt Bernhard Österman, som målat professorerna Esaias Tegnér och Henschen — Knut Borgh med verkligt originella landskap, som dock stundom förefalla väl skizzartade, Erik Hedberg,, som i utförandet besitter en viss storhet, Victor Lagerström, som har en verkligt lyckad Stockholmstafla, P. A. Persson med ett par af fin stämning präglade landskap, Pelle Swedlund och andra. Gustaf Ankarcrona har en mängd Dalamålningar, som emellertid delvis förefalla som oljetryck i all sin grunda glatthet, och Axel Fahlcrantz exponerar en hop väldiga romantiska landskap, erinrande om äldre svenska eller tyska sådana. Men flere af dem vittnar otvifvelaktigt om talang.
Skulpturafdelningen är ovanligt präktig. Där finnas många både mindre och större saker, som det är en glädje att se, både för de idérika uppslagen och det goda utförandet. Carl Millès "lekande elefanter" i sten (savonit) erinra om hvad de bästa franska djurskulptörer, såsom en Frémiet, kunna utföra i den vägen. Och flere hittills så godt som okända skulptörer och skulptriser äro riktigt "styfva".
I en af salarne äro ordnade tvänne minnesutställningar, bestående af verk af de under förra året aflidna målarne Paul Graf och Robert Lundberg. H. 8 D. hade på sin tid porträtt af dessa båda artister och afbildningar af flere deras arbeten. Paul Graf var en sökande konstnär, som hade flere olika sätt att måla, men han var långt ifrån ointressant. Robert Lundberg kunde i sina bästa stunder göra rent af förträffliga saker, käcka, kvicka, lifliga, känsliga. Han har målat utmärkta porträtt och genrestycken och icke mindre goda landskap. Det låg något friskt, ursprungligt öfver hans konst, han var för visso en konstnär af Guds nåde. Sådana saker som genrebilden, framställande den lycklige pappa Schultzberg bakom och sträckande fram sin baby, eller "Gata i Tanger" eller "I frih. G. Cederströms ateljé" komma att stå sig i. alla tider. O. /?.
