Sida 178
A. TH. ALMEN. †
Den 24 november afled i Stockholm, f. d. generaldirektören A. Th. Almen, 71 år gammal. A., som var född i Bohuslän, blef med. d:r 1860 och erhöll s. å. förordnande att förestå professuren i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet samt blef 1861 ordinarie innehafvare af denna professur. A. tillbringade icke mindre än 23 år i Uppsala och utöfvade härunder en liflig verksamhet som skriftställare. Hans praktiska läggning tog sig ett uttryck i hans afhandlingar om dricksvattnet, om hälsovatten o. s. v. Han deltog äfven med stort intresse i det kommunala lifvet.
A. Th. AU.ÉN. F. d. Generaldirektör i Medicinalstyrelsen.
Den framstående mannen blef 1883 utnämnd til) generaldirektör i medicinalstyrelsen och beklädde denna post till 1898, då han afgick med pension. 1885—1902 satt han i Första kammaren som representant för Västerbottens län. Som generaldirektör ägnade A. bl. a. ett varmt intresse åt hospital svä-sendets utveckling. I riksdagen ägnade han sig mest åt medicinska frågor, men var icke rädd att sjunga ut äfven på andra, ämnen, t. ex. i tullfrågan. A. var en utpräglad frihandelsvän. Han skall minnas som en skicklig, praktisk, flärdfri och hjärtegod man.
MINNESVÅRDEN ÖFVER PROFESSOR OSCAR ALIN.
Den 24 nov. ägde en högtidlighet af mera märkligt slag rum å Uppsala kyrkogård. Då aftäcktes nämligen en minnesvård öfver den för snart tre år sedan bortgångne, värme fosterlandsvännen prof. Oscar Alin. Vid tillfället ifråga höll bibliotikarien Annerstedt ett tal, hvarur vi hämta några strofer: Han yttrade bl. a. om den nu minnesfäste : ,
Plikttrogen till ytterlighet hyste han ingen annan fruktan än den att icke söka sanningen e'ler häfda rätten. Och med en seghet, som kanske låg nedärfd i hans dalalynne, bröt han nästan på Karl XII:s vis sin väg rätt fram, utan att akta på de hinder som reste sig framför eller de djup, som gapade vid sidan. Det ligger en underbar styrka i att så göra, ehuru det visserligen ej heller är utan sina faror.
Porträttmedaljongen är utförd af professor Lindberg och ritningen till monumentet af arkitekten Agi Lindegren.
Men han medförde ock dit (till det offen.liga lifvet från sin vetenskapliga verksamhet) en lidelsefull kärlek till fosterlandet, som i allt för honom var det första och sista. Med en sådan natur som hans, i hvars väsen det låg att gifva sig helt, där han kände kallelse i, måste följden blifva den, att detta lif allt starkare, slutligen oemotståndligt omslöt hans eget, för att småningom, men skonlöst utsuga dess krafter. Och så slocknade i förtid detta rena, högsinta lif, bokstafligen bragt som ett offer på fäderneslandets altar. En vackrare bild af själfuppoffrande känsla af pliktjns bud, af trohet i kallet och brinnande kärlek till fosterjorden kan ej ställas fram för ungdomens öga.
För oss, som ännu lefva, står hans manliga bild lika klar, men äfven ef-tervä ldjn har en fordran, och med tanken härpå hafva hans talrika vänner och lärjungar vädjat till konstnärens hand, då de reste vården öfver den bortgångne. Det täckelse, som nu faller, skall blotta de allvarliga och blida dragen af en svensk man, som älskat djupt, fruktat intet och för sin plikt gifvit allt, ända till lifvet.
Stenen bär följande enkla inskription: »Vänner och lärjungar reste vården» samt den aflidnes namn, födelse- och dödsår.
Foto. Eksirö-n, Upnx la. ktma, n^t
AFTÄCKNINGEN AF MINNESVÅRDEN ÖFVER PROFESSOR OSCAR ALIN.
— 11 fi —
