Sida 554
HVAR 8 DAG
H. 8 Ds STOCKHOLMSFOTOGRAF. KlicM: Bengt Silfxnpam.
FRÅN TENNISTÄFLINGARNE: Striden om mästerskapet i Sverige stod ytterst mellan herr G. Settervall (segrare) och sjökadetten T. Flygare, hvadan den förre således är årets svenske champion.
far för ett stycke' kött, han som nu var mer än en vanlig människa, ty han var död och hade dödsstark-hetens helighet öfver sig. Skräcken grep honom. Han tog en af karlarne i armen. Nu ... nu hade han nog att vänta straff. Norrskenets gröngula flammor på snön. Där drog det skuggor fram.
"Vi få gå!" sade han häftigt och med blicken
vild.
"Vi ska väl slakta den andra med!" sade han som nyss sysslat med kalfven. Ett par andra gömde de urtagna inälfvorna i snön. De gröngula norrskenslågorna fladdrade öfver myren.
"Vi få gå!" sade Paavo hest.
Men de andra karlarne lydde honom inte. Två af dem gingo ut för att syssla med den skjutna kon.
"Kom så gå vi före", sade Petrus Ullonen och fattade sin staf, och vändande sig till de andra till-lade han. "Glöm inte att täcka öfver dem väl, ni kommer väl ihåg vargspåren däruppe."
Och så skidade de iväg uppför åsen.
"Det var synd att vi sköto kon också", sade Paavo efter lång tystnad. Ullonen såg förvånad på honom, men så förstod han och svarade endast:
"Älgkött är god mat."
Och Ilko teg, ty han också förstod honom så väl. Älgkött är god mat för fattigt folk. Det var bara hans dåliga samvete som slog honom. Det där att han sprungit ifrån sin far som nu hade något hos sig af att man stod inför vår Herre hvar gång man steg fram till liket. Eller var det inte det som gjorde att han då alltid måste taga af sig mössan? Det hade han aldrig gjort för honom medan han gick och stod i lifvet. En död man, och sådana hade han hört sägas brukade gå igen ... Norrsken är styggt då det dansar fram med skuggor under träden. Det var
gröngult alldeles som ... Och de blå skuggorna under kindknotorna. Han ryste.
"Så besynnerligt att hon kom tillbaks", sade han långsamt. Han blef nästan rädd för sin egen stämma.
"Det var kalfvens skull", svarade Ullonen.
"De äro bra kära i sitt", tillade Ilko.
"De äro nog det", svarade Ullonen.
Men han, han hade kunnat göra som han gjort. Och Gud nåde honom nu kanske för honom. Han hade gjort någonting styggt emot honom, värre än om han gått och smutsat ner hans bädd medan han lefde...
Hastigare och hastigare löpte han. Kanske kunde han därigenom göra det onda mindre svårt. Snart var han framme. Då stannade han plötsligt slagen af fasa. Kistan stod ej mera på flaken, den låg kull-vräkt på marken. Svepningen... En flock vargar. Utan att tänka fick han lodbössan från ryggen. Ett skott. Nu sköt också Ullonen. Där bortifrån kom ett långdraget tjut och de öfverlefvande vargarne flögo in i skogen.
Då de kommo fram och fingo se liket... Ullonen fick ensam lägga det tillbaka i kistan och sluta till locket. Ilko måste vända sig bort. Men han hade fått se en skymt af det söndersargade ansiktet. ..
Det var nog för hans lifstid.
DEN UTDÖMDA FOLKTEATERN I STOCKHOLM.
Af Stockholms teatrar komma Vasateatern och Folkteatern att stängas på grund af öfverståthållareämbetets beslut med anledning af de resultat, hvartill kommittén för undersökning af Stockholms teatrar beträffande eldfarlighet kommit. Folkteatern vid Östermalmstorg tyckes redan i midten af månaden skola för alltid upphöra med sin verksamhet. Denna teater, som, byggd af professor Scholander, öppnades 1856 och då kallades Ladugårdslandsteatern, har allt sedan 1889 haft en glansperiod och otvifvelaktigt varit till gagn, i det att den bjudit de bredare lagren på i allmänhet ganska god dramatisk konst.
De revyer, som spelats från nyåret till långt fram på våren, ha år efter år dragit "hela Stockholm" till den lilla salongen, som nu kommer att ändras till butiker och verkstadslokaler.
B. 8 D:t STOCKHOLMSFOTOGRAF. KlicM: Bengt Silfversparre
— 536 —
