Hvar 8 dag – Årg. 5 (1903/1904)

HVAR 8 DAG

en tysk officer. Jag och två andra voro de som

sköto, hvem som träffade veta vi ej.--Denna

stad är så förstörd och uppbränd af inkastade bomber och granater, att endast få hus äro oförstörda. Få innevånare äro mera kvar, de flesta äro flyttade öfver till Fyen. O, hvilken syn! med pennan kan jag den ej beskrifva. Bomber och granater falla, husen brinna, ruinerna ryka, människor ihjälslås, kvinnor och barn skrika och flygta, männen söka taga det reelaste med sig. Kreaturen gå omkring på marken utan mat och utan vatten. Ingen mat finnes annat än hvad som hitsändes till proviant, hvihen dock är god och tillräcklig. Dricka har jag ej sett och smakat sedan jag kom hit. Modet har ännu ej för mig svigtat, måtte jag fortfarande få behålla det. Danske soldaten är duktig och modig samt känslofull, däremot ha de icke så godt och duktigt befäl som kan anföra dem som vi ha i Sverige. Första ögonblicken i går, då kulorna hveno om örona på mig, var det ledsammaste jag någonsin upplefvat, sedan blef det bättre då jag blef van därvid. Nu fruktar jag icke kulorna mer, blott Gud, han, som styrer öfver allt och äfven öfver striden, bevarar mig. Jag och alla svenskar som finnas här uppmana Svea folk att hasta sina danska bröder till hjälp, och det snarliga, ty få de icke hjälp snart, så kunna de ej uthärda längre; deras folk är i striden, deras land härjas, krigskostnaderna äro stora, tillgångarne små, öfvermakten är stor. Kl. 3 e. m. Just nu kom jag från fästningsbastionen, där tyskarne beskjuta oss rysligt. En kanonkula föll 3 à 4 alnar framför mig, men träffade ej. 3 man äro i dag af kanonkulor

träffade, innan kvällen ha vi allt fler.--Kl. half

5. Just nu hviner det rysligt. Jag öfverger nu för andra gången huset där jag bor; halfva staden är brunnen. Här är man ej ett enda ögonblick säker. Farväl och hälsa mina vänner och värden ni själfva, älskade föräldrar, mäst hälsade från sonen och krigaren Gustaf. Hur mår mina hundar? Hälsa gumman Öhman i Hellby!»

Friherre Axel Lagerbjelke — en yngre broder till grefve Gustaf Lagerbjelke, den siste landtmarskalken och sedan mångårige talmannen i Första kammaren — var född 1824 och löjtnant vid Svea lifgarde samt tjänstgjorde som premierlöjtnant vid l:sta danska förstärkningsjägarekåren; sårades dödligt i slaget vid Fredericia och afled i Köpenhamn 11 augusti 1849. (Porträttet tillhör Svea lifgardes porträttsamling.)

Om man frågar någon gammal svensk officer, med minnen från Oscar I:s regering, angående vår armés mera utmärkte officerare på denna tid, får man nästan alltid i främsta rummet höra nämnas: Berndt Salomon Lind. Han var född 1817 och fadern var lagman. Som löjtnant vid Upplands reg:te samt generalstabsofficer deltog han, premierlöjtnant vid l:sta danska jägarkåren, i kriget från juni 1848 till aug. 1849, kämpade i flera drabbningar, blef två gånger bles serad samt erhöll både dannebrogen och svenska tapperhetsmedaljen. Blef kapten vid ofvan nämnda reg:te. Drunknade i Stammsjön i Uppland 12 okt. 1861. (Porträttet — en handteckning i blyerts och som man ser en karrikatyr, men enligt uppgift mycket karaktäristisk — tillhör öfverstelöjtnant C. A. Budbeck.)

Fanjunkaren vid Första lifgrenadierregementet Anders Wilhelm Möller deltog, då mekaniker vid Motala verkstad, 1849 som skarpskytt vid 3:dje danska jägarkåren i slagen vid Kolding, Gudsö och Fredericia. Han afled i Skenninge nyårsdagen 1904, och om hans ovanligt högtidliga och storartade jordafärd har man nyligen i hela svenska prässen läst längre redogörelser.

Grefve Albert Ivan Valfrid Mörner till Morlanda, född 1828 samt son af fänriken gr. Otto

Mörner och Juliana Catharina Lillja, deltog i kriget 1849 som menig vid 2:dra danska lätta bataljonen; blef därefter verkmästare vid en mekanisk verkstad i finska staden Björneborg samt sedermera lo?omo-tivförman vid svenska statsjärn vägarne; afled i Örebro 1878. Gift med Hedvig Margareta Malmberg. (Porträttet tillhör grefvinnan Cidi Strömquist, f. Mörner.)

Född å Tullgarn 1820, son af hofmarskalken gr. Claës Erik Mörner och Eva Margaretha Charlotta Silf versparre samt buren till dopet af prinsessan Sophia Albertina, var grefve Albert Stellan Mörner till Morlanda löjtnant vid Södermanlands reg:te, då han i juni 1848 blef premieilöjtnant i danska armén, först vid l:sta reservbataljonen, därefter vid 2:dra lätta bataljonen; deltog bl. a. i slaget vid Fredericia och erhöll för tapperhet därstädes dannebrogens riddarkors; sin militära bana slöt han som kapten i armén och place-major å Vaxholms fästning, hvarefter han anstäldes vid statens järnvägar. Afled i Stockholm 1875. Gift med Eugenia Theodora Bolin. (Porträttet tillhör grefvinnan Nadeschda Cedergren, f Mörner.)

Studenten Carl Psilander, född 1818 samt son af hofpredikanten N. C. Psilander och Annetta Giese, var en bland de talrika unge akademiske medborgare, hvilka som frivillige 1848 gingo ut i kriget; från kommandersergeant vid 2:dra danska lätta bataljonen avancerade han till sekundlöjtnant vid 3:dje reserv jägarkåren och deltog som sådan i slaget vid Fredericia; efter krigets slut kvarstannade han som premierlöjtnant i danska armén, därifrån han 1861 i följd af sjuklighet erhöll afsked med tillåtelse att fortfarande bära dansk officersuniform. Bosatte sig som landtbrukare i Björserud i Dalsland samt afled i Vänersborg 1863. Gift med Fredrika Nycander. (Porträttet tillhör redaktör Albert Psilander i Stockholm.)

Son af en med tapperhetsmedalj prydd veteran från Carl Johans fälttåg, kaptenen C. G. Schenfelt, deltog den 21-årige Henning Gustaf Schenfelt i i kriget 1849 som underjägare vid l:sta danska förstärkningsbataljonen; blef sedan kanslist vid Smålands hypoteksförenings expedition samt afled 1868. Gift med Mimmi Koraen. (Porträttet tillhör den sistnämnda.)

Löjtnanten vid Värmlands reg:te Alfred af Wetterstedt, född 1819 samt son af riksheraldikern N. J. af Wetterstedt och Charlotta von Heland, ingick 1848 som premierlöjtnant vid l sta danska jägarkåren samt bevistade flera affärer nämnda år; blef sedan kapten i armén, lärare i matematik, mekanik och astronomi vid krigsskolan å Karlberg samt öfverlärare vid Slöjdskolan i Stockholm; afled 1874. Gift 1) med Sophie Olivecrona, 2) med grefvinnan Clara Ulrika Spens. (Portr, tillhör kapt. Gustaf af Wetterstedt.)

Hvarken sin faders eller sin moders adliga namn hade Fredrik Wirén »laglig» rättighet att bära, men det namn, han själf tog — efter sin födelseort Wirestad, där han 1831 först såg dagens ljus — gjorde han aktadt och äradt, först genom sitt tappra delta gande, som menig vid 8:de danska liniebataljonen, i kriget 1849, sedan genom en mångårig och plikttro gen tjänstgöring som fanjunkare vid Kronprinsens husarer. Afled i Malmö 1902. Gift med Johanna Maria Holmberg. (Porträttet tillhör fröken Malin Wirén.)

Tjugo år gammal gick friherre Gustaf Johan Wilhelm Akerhjelm till Blombacka ut som frivillig och tjänstgjorde 1849 som kadett å danska linieskeppet Skjold; hemkommen, blef han 1851 sekundlöjtnant vid svenska flottan och premierlöjtnant där 1858; han tjänstgjorde äfven som lärare vid krigsakademien; han var en af vår örlogsflottas utmärktaste officerare och noblaste personligheter samt ansågs hafva inom sjövapnet en lysande framtid, men afled redan 1863, blott 34 år gammal. Gift 1859 med änkegrefvinnan Mary Bell Ehrensvärd, f. Scott. (Porträttet tillhör ryttmästaren grefve Augustin Ehrensvärd.)