Hvar 8 dag – Årg. 5 (1903/1904)

HVAR 8 DAG

och länets hushållningssällskap samfäldt lämnade bidrag. Studieresorna hafva blifvit ledda af skolans nitiske lärare, i jordbruk, agronom M. Bergström, som äfven jämte folkhögskolans vakne och upplyste föreståndare, direktör Ludv. de Vylder, anordnat af allmänheten mycket omtyckta landtmannamöten /jämte utställningar i byarna och på skolan.

Skolinrättningen utgör redan en större byggnadskomplex, för hvilken vi i korthet vilja redogöra, dels medan denna skolas många vänner i skilda delar af landet däraf skola få en föreställning om organisationen här uppe i höga norden, dels enär vissa anordningar äro karaktäristiska för finnbygden. Hemmanets gamla hufvudbyggnad inrymmer två skolsalar och ett rum för åtskilliga samlingar, undervisningsmateriel o. d., äfvensom bostäder för föreståndaren och de kvinnliga eleverna. Ekonomibyggnaden innehåller skolkök och matsal samt rum för mejerska, tjä-narinnor och skolkökets föreståndarinna. Elevbyggnaden, uppförd hufvudsakligen med anslag af Aug. Röhss i Göteborg, upptar bostadsrum för 27 manliga elever och agronomen, äfvensom en rymlig och präktig gymnastikssal och landtmannasal med bibliotek. Vidare ett hus med väfsal, mejeri och bostad för rättare, slöjdlärare och slöjdlärarinna samt ett annat med en stor snickeriverkstad. I öfrigt finnas ladugård (som dock nu tarfvar ombyggnad), badstu, smedja, båthus, ria, bagarstuga, stolpbod, magasin o. s. v. samt därtill ett 20-tal lador och sommarladugård (kenttä) på fäbodstället.

Tornedalens kombinerade landtmanna- och folkhögskola öppnades den 15 oktober 1899 och har sedan dess öfvat en synnerligen nyttig och befruktande verksamhet i dessa aflägsna nejder, där upplysning och svenska väckelser äro af behofvet påkallade. När skolan kom till, säges ett af de tidigare bygdeljusen haft en uppenbarelse i drömmen, att skolans föreståndare och lärare voro Baals präster. Såsom ett bevis på framåtskridande bör man under sådana förhållanden äga anledning tolka den försäkran, samme man numera afger, nämligen att det vore mycket lyckligt, om en dylik folkhögskola funnes i hvarje by. Äfven det äldre prästerskapet torde till en början sett skolan med oblida ögon. Så t. ex. berättas det, att en präst i denna ort presterat följande katederblomma: "bildningen tränger in öfverallt, och jag står maktlös". Emellertid hafva förhållandena sedan dess förändrats, och i regel kan sägas, att skolan är föremål för mycken sympati och att hon däraf är förtjänt.

Naturligt är, att en skola sådan som den här ifrågavarande haft och har att kämpa med betydande äfven ekonomiska svårigheter. De anslag, som komma henne till godo från staten, landstinget och hushållningssällskapet, äro otillräckliga. Årliga totala utgiftsposten för läroanstalten är omkring 19,000 kronor, och då endast omkring 14,750 kronor inflyta genom anslag och ordinarie inkomster, måste skillnaden anskaffas på enskild väg, hvilket både är vanskligt nog och för öfrigt i längden alldeles olämpligt beträffande en skola af denna höga betydenhet. Bland sina välgörare räknar skolan framlidne konsul E. Broms och öfverste C. O. Bergman, äfvensom grosshandlarne August Röhss och M. Frænckel, professor A. Quennerstedt m. fi., som tid efter annan ihågkommit henne med vänliga gåfvor. Önskligt vore, om med snaraste en garantiförening kunde bildas till skolans upprätthållande, så att penningbekymren kunde aflägsnas. Till byggnaders fullbordande och inventariers anskaffande behöfvas nu medel — men för detta ändamål saknas tillgångar.

Tornedalens folkhögskola är ingen ensidig teoretisk läroanstalt, utan den lägger an på att utveckla

individen till att i hvarje hänseende inom hans verksamhetsfält varda en kunnig och intresserad person, som har att ute i bygden låta hvad han vid skolan inhämtat komma vidare till allmän båtnad. Vid sidan af undervisningen hållas diskussioner och föredrag, hvilka senare äro omtyckta och besökas från hela orten, minnesfester och årligen en "nordisk fest till fädrens minne" firas vid skolan, och emellanåt företagas längre eller kortare utfärder, vintertiden på skidor, sommartiden till fots eller i båt, hvarvid sånger och lekar utföras och oskyldig glädje råder i de ungas leder. Skolans redan ganska betydande boksamling anlitas flitigt, och till kringliggande och äfven mera aflägsna orter i finnbygden försändas hela boklårar såsom "vandringsbibliotek" i syfte att intressera för bildande läsning i de hem, där man eljest sofver bort en god del af den långa vintern.

Ett utomordentligt stöd har skolan i länets outtröttligt nitiske styresman, landshöfding K- J. Bergström, som satt på sitt program att upphjälpa landtbruket och höja företagsamheten med afseende å hemslöjden m. m. Genom hans initiativ hafva bildats inköpsföreningar socknevis, grundats hemmamejerier, föredrag hållits i slöjd och slöjdindustri, anordnats utställningar o. s. v.

I samband med förestående redogörelse för Tornedalens folkhögskola må ändtligen skildras några företag och rörelser, som med henne äga samband och äro af synnerligt intresse, främst egnahemsfrågan i den bördiga älfdalen.

Konsul Broms hade, närmast därtill föranledd af häradshöfding Kronlunds upplysningar, år 1901 köpt och tillträdt en större ägokomplex i Karungi vid Torne älf, inalles åtta hemmansdelar i Karungi, fem hemmansdelar i Keräsjoki, en ägolott Kukkola samt hela Keräsjänkkä by, inalles omkring 3,000 hektar, däraf halfva arealen utgöres af andel i en utgräfningsmyr. Denna myr skall nu torrläggas med understöd af statsmedel — dikena upptaga enligt planen en sammanlagd längd af 20 svenska mil, och företaget är det största i sitt slag i vårt land — och skall efter hufvud-afdikningen uppdelas i kolonier, hvars framtida innehafvare själfva få utföra detaljdikningen. Beträffande hemmansköpen må nämnas, att de af konsul Broms upprättade kontrakten äro mycket liberala. I vissa fall få nämligen de ursprungliga innehafvarne af hemmanet behålla inägorna och åbyggnaderna i 50 år eller till sin död, i andra fall har egendomen utarrenderats till de förra innehafvarne mot erläggande af skatten. Säljarne ha fått rikligen betaldt och i många fall köpt sig andra gårdar eller ock användt pengarna till att förbättra jordbruket och sin ställning. Ortens jordbruk har sålunda icke, såsom man sökt att göra troligt, gått tillbaka genom konsul Broms' hem-mansförvärf, utan alldeles bestämdt i stället utvecklats, och afsikten med det hela har varit att genom den stora Keräsjänkkäs afdikning och uppdelande i kolonat befordra bosättning och bärgning. Vid hufvudplatsen i Karungi har Broms år 1903 uppfört en ladugård för 112 kor, men framdeles behöfvas flere ladugårdar, som skola byggas år 1905. Innevarande år uppföres manbyggnad i två våningar samt bygges stall, ångmejeri, ångsåg och tegelbruk. Smöret försäljes i Malmberget och Gellivare. Förvaltare är agronomen A. Nydahl.

Det andra egnahemsföretaget i älfdalen skall grundas i Haapakylä i närheten af Öfvertorneå kyrk-plats, där häradshöfding Kronlund såsom ombud för ett konsortium i Göteborg nyss inköpt ett hemman till kolonier för mindre jordbrukare, i hvilket hänseende elever från Tornedalens landtmannaskola företrädesvis skola komma i åtanke. Lotterna skola säljas

— 606 —