Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521

sig efter ett par skott; Arvid Trolle uppgaf Borgholm, hvarjemte han och några andra riksråd, bland dem Ture Jönsson (tre rosor), hyllade konungen. Litet senare upplät Erik Eriksson (gyllenstjema) Stäkeholms slott åt konungen. Från Kalmar sände denne en del af sitt folk sjövägen till Stockholm, i hvars närhet de landstego den 10 augusti 1497. Belägringen af Stäket måste upp-häfvas och herr Sten tog befälet på Stockholms slott.

Den 29 september blef olycklig for det svenska partiet; konungen, vredgad öfver Elfsborgs motstånd och den kringboende allmogens ovilja, hade befalt att på hvaije tredskande skulle afhuggas en hand eller en fot samt uppmanat de sina att bedrifva belägringen med den yttersta ifver. Fästet måste gifva sig den nämda dagen; en allmogehär, uppbådad af lagmannen Lindorm Björnsson, kom for sent att undsätta de belägrade. Samma 29 september såg man från Stockholms slott svenska baner svaja på Norrmalm, och man antog att den från Dalarna väntade undsättningshären hade kommit och anfallit de belägrande danskame och tyskarne. Herr Sten gjorde ett utfall, men fann snart att han hade misstagit sig. De svenska baneren hade dagen förut blifvit tagna af fienden under en strid mot dalkarlarne, som icke hade kommit längre än till Rotebro. Utfallet tillbakaslogs med mycken manspillan, herr Sten sjelf hade stupat, om icke hans springare hade simmande tvärt genom Norrström fört honom till en af slottets vattenportar.

Några dagar senare anlände konungen, hvilken fann ställningen betänklig. Stockholms slott var svårt att intaga, slotten vid Örebro och Stäke-holm belägrades af det svenska partiet, vintern tillstundade, proviant fattades, de vilda, roflystna tyska legoknektarne voro ytterst dyrlegda, och fingo de icke sin sold, var deras trohet slut. Man måste derför underhandla. Den 6 oktober möttes herr Sten och konungen i den heliga Klaras kloster. Den senare erkändes som Sveriges herre, förband sig att hålla allt som var lofvadt i Kalmar recess och, glömma allt framfaret. Herr Sten Sture frikallades från allt ansvar och skulle hugnas med en förläning, afpassad efter hans stand. Dalkarlarne, som fortfarande lågo vid Rotebro, uppmanades af herr Sten att vända åter. De bådo honom dessförinnan, att han skulle till län i Sverige utbedja sig Vesterås län med Dalarna, så att de fortfarande skulle få lyda under honom. Han mottog ock konungens löfte om detta län, men måste snart afstå det. Den 11 oktober tågade konungen in i Stockholm, der bor-garne och ombud för dalkarlarne svuro honom trohetsed. Lagmännen och ombud från hvar lagsaga med flere inkallades till Stockholm för att den 25 november fullgöra den i lagen föreskrifna hyllningen, hvilken dock borde liafva försiggått på Mora äng. Dagen derefter kröntes konung Hans i Stockholms stadskyrka. På kröningen följde riddarslag; under herr Stens långa regeringstid hade ingen svensk man kunnat upphöjas från väpnar- till riddarvärdighet.