Sida 79
Folkungatidens slut. 1350—1389
Om hon än till en tid hade dragit sig undan veriden, kunde hon icke länge lefva obemärkt. Hennes välgörenhet och fromhetsöfningar väckte uppseende, ännu mera hennes uppenbarelser, hvilka å ena sidan väckte vördnad, å den andra, i synnerhet has dem, hvilka hon nådde med ett bestraffningens ord, forargelse. Under det hennes vänner för henne hyste odelad beundran, uppträdde andra, äfven andliga, för att göra det sannolikt, att hennes uppenbarelser icke voro annat än djefvulens foster. När hon en gång gick pa en gata i Stockholm, kastade en hennes ovän ut vatten öfver hennes hufvud. Icke ens vid sin frändes hof var hon skyddad; en af Sveriges stormän fann för godt att visa henne sin ovilja genom att i konung Magni och hennes söners närvaro stöta till henne, så att hon var nära att mista sansen. Ja, en af de ännu icke vuxna konungasönerne helsade henne en dag med orden: »Fränka, spå mig, få vi vackert väder i morgon eller regn? Skola dina söner varda konungar och vi jagas bort?» Det tyckes, som om hos konungen farhågorna för stormännens sträfvanden redan då voro fullt utbildade, sä att de icke ens för hans barn voro främmande. Men vida plågsammare än allt annat var den inre striden: ena ögonblicket jublande lust öfver det nära umgänget med Gud, det andra fasa öfver frestelser, svaghet och orenhet; ena stunden de mest öfverdrifna försakelser, den andra tankar såsom dessa: gerningarna vinna icke himmelriket; det är allenast ett, som täckes Gud öfver all ting, tro, ödmjukhet, kärlek. Tröttas du af bön och betraktelse, arbeta; varder du af fastandet matt, ät; gå ut i verlden och gör dig glad genom höfvisk lek med dina vänner.
Till sist blef det henne omöjligt att stanna i Sverige, hvarest förhållandena voro små och jemförelsevis stilla. Hon
r.LiMoiTRon sc.
81. Skulpterad bild af den heliga Birgitta, fr&u år 1477.
•JLi
hm
8-T
M»
1'i 15
n
82. Heliga Birgitta» handskrift.
VLjOvJvJ LC
Källa: Project Runeberg ·
