Sida 290
Motstånd mot unionen. 1434—1470
näs miste sina län, hvilka de dock sedermera, efter förnyade trohetslöften* återfingo. Herr Nils Jönsson måste uppgifva Örebro hus, som anförtroddes åt herr Erengisle Nilsson, och till höfding på Åbo hus utnämde konungen herr Erik Axelsson (Tott). Herr Magnus Gren, som konungen nu förebrådde för hans uppträdande på Gotland och som icke gerna kunde hysa någon förhoppning att längre bibehålla sin tvetydiga ställning i Sverige, hade redan* innan herr Erik kom för att tillträda sin nya befattning, lemnat Åbo med ett stort och flere smärre skepp; han ville, lät han säga konungen* anträda en pilgrimsfärd. Denna var dock icke af den frommaste beskaffenhet Vid mynningen af Weichsel tog han ett hamburgskt köpmansskepp, som han ansåg tillhöra holländame, hvilka han af någon anledning var gramse, men han anfölls genast af ett ltibskt krigsskepp, som befann sig i närheten. Hanr pris återtogs och han sjelf undkom med svårighet att lida döden som qöröfvan». En tid hölls han i lindrigt fängelse i Lfibeck, men då den hamburgske köpman, som egde det röfvade skeppet, icke kunde ställa säkerhet för all den skada, som kunde vållas staden Ltibeck, ifall herr Magnus Gren fäldes som sjörofvare, förbjöds det honom att inför stadens domstol fullfölja sin ansvarstalan, och herr Magnus Gren frigafs. Han trädde då i konung Kristierns ijenst.
De båda konungarne sökte få stöd hos andra makter. Konung Kristiem hade många vänner bland de nordtyska furstarne, båda sökte i tyska orden få en verksam bundsförvandt, dock utan att lyckas, båda vände sig till påfmi Nicolaus V för att få hans och kyrkans stadfästelse för sina olikartade anspråk. Konung Karls ombud, domprosten Birger Magnusson från Upsala, blef under sin återfärd fängslad af danske konungens tiroder, grefve Genlt. men frigafs omsider på bemedling af domkapitlen i Bremen och Hamburg. Herr Birger hade af påfven blifvit nämd till kammarherre och fått i uppdrag att i de tre nordiska rikena insamla påfvestolens inkomster, hvilket uppdrag dittills hade utöfvats af konung Kristierns kansler biskop Marcel lus, hvars $f konungen genomdrifna val till erkebiskopsstolen i Trondhjem något senare underkändes af påfven. Den helige fadern synes således hafva mera hyllat konung Karl, på hvars begäran han förordnade om en granskning af klosterlifvet i Sverige, hvilket hade i många fall urartat till vällefhad.
Mötet i Avaskär 1451 och kriget 1451—1453.
Drottning Doreteas ■orgongåfva. — Danskarnes tendtligbeter i Sverige, kfteten 1451. — Kemag Kiri« hlrjningar i Skåne och Halland 1452. — Lffdfee brlndt. — Svenska flottan. — Danskarnes anfhll på Stork-kola oeb Öland. —' Krlgsklndelserna i Vestergfftland. — Tord Bonde. — Ture Turessen (bjelke). — Stfllestiid ■ed Danmark 1453.
Vid midsommarstiden 1451 skulle konungarne mötas på gränsen mellan Möre och Bleking; de infunno sig ock, konung Karl i Kalmar och konuug Kristiern i Ronneby, och man kom öfverens att hänskjuta alla tvistefrågorna
Källa: Project Runeberg ·