Sida 87
En utfärd i Österrike. Af Paul Rosenius. Med 2 bilder
EN UTFÄRD I ÖSTERRIKE.
83
svart där skyarne lägga skugga på den men härligt fläckad i ljusgrönt af lärkträden. Asen, som taggas af gran, står skarp mot bortom liggande sollysta höjder, som bli allt mera blå och höljda i dimma. Längst borta, där det oändliga berglandskapet förlorar sig i soldisen, ser jag skyarne sönderrifna rida på snöfjällen. Till höger har jag Rax-alpen, som har askgrå och rosenröda ådringar i sin blottade berggrund, sollyst skog på sina branter
och allra öfverst snö, som glittrar och bländar. Och huru klart står det icke fram allting där bortom och där nere i djupen, så fjärran och så nära i denna välsignade luft, som inga andra ljud bär emot mig än vilddufvors kuttranden borta ifrån Raxen.
Jag visste hvad detta Raxen betyder för Wien. Allt sedan 1871 tager denna stad sitt dricksvatten därifrån. »Die Hoch-quellen» ligga där på 370 meters höjd öfver Donaus o-punkt vid Wien. Akve-
dukten är 95 kilometer lång och leder till en hufvudreservoar i södra utkanten af staden på en höjd af 88 meter öfver Donau. Vattnet säges vara absolut fritt från ammoniak och salpetersyra. Det är annat vatten än det man dricker i Budapesth — Donauvatten, bemängdt med Wienerkloakernas innehåll. Visserligen drickes det filtreradt, men de båda städernas rapporter öfver epidemiska sjukdomar visa bäst, huru dåligt det är.
Ännu en stunds vandring — och jag har nått Schneebergs högplatå. Här uppe är stigningen obetydlig, och man går mestadels öfver en kortvuxen och torr gräsmatta. Tallbuskarne bilda här små spridda buskager tryckta utefter marken. Deras grenverk är sammanknollradt och liknar blekta benrangel. I skuggan under de vindbitna och solsvedda barren såg jag en och annan gullvifva och gullpudra af tämligen normala dimensioner. Men eljes antager all växtlighet häruppe lägre
schneebergs högplatå.
Källa: Project Runeberg ·
