Sida 104
William Morris. Af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
IOO
HELEN ZIMMERN.
af t. ex. »det taggiga granatäpplet med dess finådriga blad», i dess enkla skönhet och dess naturliga färg. Eller att de, vana vid onaturligt stora och ohyggligt bjärta rosor, skulle förakta prästkrage-mönstret. Men småningom banade de nya mönstren sig
väg — och detta utan en enda annons eller offentliggjord katalog.
Snart hade Burne Jones och William Morris fullt upp att göra; mönster behöfdes icke endast för fönster och väggar utan äfven för golftegel, för sidenbrokader, för maskinväfda mattor och handväfda bonader. Det befanns, att skönheten stod vid porten redo att träda in, och folk bör-
jade hälsa välkomna »fina väfvar, lika töcken, virkade af gryningen».
De vanliga konventionelæ mönsterteck-narne hade redan hunnit till dräggen af sitt förråd och kunde knappast gå längre än hvad de gjort i banaliserad rococo.
Det var en period af dålig smak. John Leech har i Punch bevarat åt eftervärlden en del prof på denna ohyggliga smaklöshet. På denna tid kunde icke en dam, som ville följa med modet, kläda sig på ett sätt, som behagade en artist eller en man med smak.
Det var nu några företagsamma män ägnade sig åt uppgiften att visa möj-
titelbild af w. morris i »news from nowherf.»
Källa: Project Runeberg ·
