Sida 535
Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder
rättskänslan 1 våra dagars frankrike och dreyfus-affären.
51 i
allmänt hat till främlingar. Frankrike såg sig politiskt isoleradt och törstade blott efter hämnd. Hämnd för Sédan! Hämnd för Egypten! Kejsar Napoleon III var borta, men egendomligt nog fortfor dansen på Bal Bullier, kejsarinnan var borta, men intresset för Notre Dame de Lourdes var snarare i stigande. Andra äfventyrare sutto vid styret, milliarderna rullade som aldrig förr, befolkningssiffran stod stilla, och en tryckande ångest oroade nationen. Hvems var felet? Med lidelsefullt brinnande hat kom svaret: Främlingarnes! Ned med protestanterna, död åt judarna! Bort med alla tyskar, som sälja, död åt italienarna, som gräfva!
Kyrkan, som haft några dystra stunder under republiken och som med oro såg »fritänkarnes» ifver för folkundervisning och vetenskap, upparbetade samvetsgrant nationalhatet, diskret och försiktigt hänvisande på judar och protestanter. Då nu, som bekant, kyrkan aldrig straffar själf och därför hvarken kan eller vill utgjuta blod, måste den skaffa sig ett verktyg, och detta var arméen. Genom sina skolor, genom de troende generalerna lyckades man stilla och varligt rensa armén från »främmande element». Kyrkan understödde och understöder den gamla pretoriantanken att »ordning» i staten kan upprätthållas endast om den civila makten är underordnad den militära. Nyligen hölls i jesuitskolan i S:t Mandé, dit »välsinnade» föräldrar skicka sina barn, ett varm-hjärtadt tal i denna riktning af den kände Père Didon, författaren till Jesu lif. General Jamont, han som för några månader sedan bad presidenten Faure »skydda armén mot angrepp », intog hedersplatsen. »Olyckliga de», sade prästen, »som låta svärdet förslöas! — — må svärdet svingas, må förfäran utbredas, må hufvuden falla! Man måste, äfven om det skulle kosta blod, nedslå civilisternas fordringar,
gpsrr
PÈRE DIDON.
att den militära makten skall vara underordnad den civila.» Den hvite domini-kanen sådde i unga sinnen, och stärkte af andens och kraftens bevisning kunna ynglingar, som ha det rätta sinnet och fallenhet och håg för krigaryrket, ganska lätt komma in vid regementena, kanske t. o. m. i generalstaben. Judehatet och protestanthatet näras särskildt i den kristliga tidningen La Croix, där dominika-nerna ha stort inflytande, och i dess många afläggare. I La Croix läses: »Från alla håll ropar man efter en man med järnhand, villig att riskera sitt eget lif för att rycka Frankrike från förrädarne, sekteristerna (protestanterna) och dumhuf-vudena, som öfverlämna det åt utlandet. — Vi äro utlämnade åt ättlingarne af Frälsarens bödlar, och han har därmed utan tvifvel velat visa oss, att detta straff framför allt bör återföra oss till hans fötter, att vi där må bekänna hans allmakt.»
Men hela denna störtflod af gud-fruktiga tidningsartiklar är ej tillräcklig.
Källa: Project Runeberg ·
