Sida 249
Falu koppargrufva förr och nu. Af P. O. Welander. Med 6 bilder
på ett ordentligt och klokt sätt. I ett bref af år 1540 tillhåller han dem, att de icke skulle sig själfva till skada bruka grufvan »hvar och en i sin vrå», utan att de skulle bygga sina hyttor tillsammans, där de bästa hytteplatserna voro. Vidare bjöd han dem »vid sträng näpst och vrede», att de skulle i tid framföra ved, timmer och kol, medan vinterföret varade, hvilket allt visar hans faderliga omsorg för sina undersåtars och landets bästa. På grund af anhållan från bergsmännen nedsatte han äfven, ehuru ovilligt, afraden 1542 med 3 lispund, så att den hädanefter utgick med 17 lispund af hvarje fjärding. Kronan dref äfven eget bergsbruk, ty i ett bref till sin fogde år 1544 skrifver konungen, att han skulle ställa så »vid vår egen hytta», att två goda råkopparugnar kunna vara i gång året rundt. Ehuru grufvan denna tid blef flitigt bearbetad och betydligt utvidgad, ökades dock parens antal under Gustaf I:s regering blott med ett par, så att de vid slutet af hans lefnad uppgingo till 20. Då på hvarje par voro fyra fjärdingar och 4 fjärdeparter på hvarje fjärding, var sålunda grufvan vid midten af 1500-talet delad i 320 fjärdeparter. Parantalets ringa tillväxt berodde på de ras, som under Gustaf Vasas tid åter inträffade. Grufvans rensning måtte äfven varit mycket kostsam, ty konungen anhåller hos Gefle stad 1553, att de måtte komma till undsättning med två goda och långa kablar eller linor. Och år 1554 anbefallas innevånarne i Österdalarne, Mora, Leksand, Orsa och Rättvik att med två dagsverken pr man hjälpa till med grufvans upprensande. Att grufvan dock snart var rensad och åter mycket gifvande synes i ett stadgande af Johan III 1570, däri han bestämde en tilläggsskatt, benämd tionde, för den koppar de fingo öfver 10 skeppund på hvarje helfjärding. På förekommen anledning
FALUN. Ut E. Dahlbergs Suecia antigua et hodierna.
Källa: Project Runeberg ·
