Sida 418
En blick på den moderna teologien. Af N. J. Göransson. Med 5 bilder
39°
f.
ALBRECHT RITSCHL.
uppbäras af intresset för stämning och växelverkan mellan kunskapens olika delar. Kulturståndpunktens allmänna skaplynne behärskade honom. Han nöjde sig med harmonien, som han trodde skulle finnas i det varande; universum tedde sig för honom som ett skönt skådespel, och tanken på att i det vara en deltagare, som lät sig absolut ledas af dess höghärliga grundlag, hänförde honom. När kristendomen reflekterade sig i hans af världsharmonien hänförda medvetande, då var det ju dock så lätt att glömma, att en djupgående skillnad måhända råder mellan de gudomliga ting, som den helige ande betygar, och de, som samklangen med universum gåfvo vid handen. Men emedan han glömde det, så förmådde icke hans teologi att höja sig öfver panteismens ståndpunkt,
ehuru han själf verkligen synes ha åsyftat det.
Frågan om sanningsbevisningen är den viktigaste punkten i den moderna teologien. Det var den som framkallade henne, men det är också den som förvandlar henne och som skapar de olika stadierna i hennes utveckling. Schleier-machers uppslag var betydelsefullt. Hans reflexionsteologi hade en stor uppgift, den skulle fördjupa synpunkterna och föra fram till klarare besinning; och liksom den i början syntes ha makt att samla alla teologiska grupper omkring sig, skulle den slutligen uppenbara allas svagheter och leda teologien att söka sig en ny väg.
En betydelsefull länk i den kedja, som betecknar den moderna teologiens omdaning på den af Schleiermacher lagda grunden, se vi i göttingerprofessorn Albrecht Ritschl, som afled den 20 mars 1889.
Denne märklige teolog såg redan tidigt den fara för panteism, som var förbunden med det sanningsbevis man allmänt begagnade i teologiska frågor. Han hade mottagit varaktiga intryck af Er-langerteologien, men konfessionel teolog i vanlig mening kunde han dock ej bli. Han hade väl snarare mera böjelse åt ett motsatt håll. Säkert är, att han känt och böjt sig för det storslagna i de moderna vetenskapliga metoderna.
Hans lynne förde honom till att söka klarhet, men han var främmande för denna sinnets rörlighet, romantiska flykt och böjelse för stämning, som kännetecknade Schleiermacher. Forskningen var honom ett ärligt arbete, hvarunder han samvetsgrant sökte frigöra sig från hvarje främmande intryck; han ville blott ledas af afsikten att taga hvarje sak för hvad den är. Detta gör att hans framställningar icke äga snillets liffulla flykt, det är icke någon hänförelse uti dem; en dräpande,
Källa: Project Runeberg ·
