Sida 591
Algernon Charles Swinburne. Af Sigrid Elmblad. Med 1 bild
algernon charles swinburne.
555
inre lifsbehof gått i pervers riktning, verka Swinburnes lidelsefulla själsstormar rent af uppfriskande genom utbrottets äkthet. Aldrig ser man ett faungrin bakom hans världsförakt, äfven där det strömmar ut som bittrast i hädelse eller leda. Till och med i sensuelt öfvermätt blir han aldrig cyniker. Kvinnan växer ibland ur hans fantasi upp till en sinnesbetagande, förgörande vidun-
tar i »Dolores» ett annat uttryck. Ur sin bittra apati reser han sig till en förtviflad bön, att Dolores, denna sällsamma plågans gudinna, måtte som en ynnest bevilja honom smärtans njutning, att hon måtte pressa sina läppar lika en giftig röd blomma mot hans och väcka hans döda hjärta till lidandets vällust. Det är ett skärande ångestskri ur sorgens djupaste afgrund: känslolösheten.
algernon charles swinburne.
derlighet, en grymhetens gudomlighet, men som man ännu under slagen af hennes gissel måste tillbedja, ty hon är alltid skön, alltid utsökt. Någonting mera förfärande storartadt än den passionerade dikten till »Dolores», smärtans skyddshelgon, har väl näppeligen blifvit skrifvet. Den stolta resignation, hvarmed den unge hedningen i hans sköna dikt »Hymn till Proserpina» ser den antika kraften till lifsglädje förintad,
Det är ett dödsnödens: »Låt mig icke förgås», som verkar i högsta grad gripande. Till en plågans gudomlighet af fulländad skönhet och likväl med mera lefvande lif än någon annan förstått att teckna henne, har han äfven gjort Maria Stuart. Hon framstår hvarken som martyr eller en i vanlig bemärkelse lastbar kvinna. Hon är en lysande inkarnation af begäret, af hjärtlös lidelse, som älskar kärleken men icke dem
Källa: Project Runeberg ·
