Sida 156
Hallwylska palatset. Af Herman A. Ring. Med 11 bilder
148
HERMAN A. RING.
TRÄVARUINDUSTRIEN. RELIEF I BRONS AF ALF WALLANDER. I PORTGÅNGEN.
geln af en rikedom, som öfverallt gör sig gällande utan att dock någonstädes vilja framträda som mål — endast som grund och medel. Men han har därjämte haft en kanske ännu mera värdefull hjälp i det särskildt i fråga om inredningens detaljer sakkunniga och fint förstående medarbetarskap som lämnats honom af palatsets värdinna, grefvinnan von Hallwyl, född Kempe.
Vid skapandet af ett palats af detta slag beror helhetsverkningen i icke ringa grad däraf, att möbleringen ställes i harmoni med den fasta arkitektoniska inredningen. Den enda, som kan hjälpa arkitekten till att gifva det hela enhetlighet och personlig förfining, är husets värdinna. Vill och förmår hon detta, då har han den sällsynta lyckan att se sitt verk framträda med helgjutenhetens prägel, vill och förmår hon det icke, då äro all hans förmåga, allt hans snille, huru mycket de än må göra sig gällande i de stora dragen, maktlösa i det lilla.
och hans verk blir icke hvad det under gynnsammare förhållanden hade kunnat blifva.
Råde arkitekten och vår svenska konst äro grefvinnan von Hallwyl stor ta'ck skyldiga för hennes lika värdefulla som pietetsfulla insats vid formandet af Stockholms enda verkliga magnatpalats af nyare datum.
Att här i detalj beskrifva detsamma skulle vida öfverskrida det utrymme, som i ett tidskriftshäfte kan ägnas en artikel af detta slag. Efter att hafva gifvit läsaren en inblick i de grundsatser, från hvilka såväl ägare som arkitekt vid dess danande utgått, de allmänna förutsättningar och de principer i det stora hela, efter hvilka det uppförts och in-redts, kunna vi därför endast lämna en summarisk redogörelse för de allmänna dragen i dess fysionomi.
Fasaden reser sig enkel och obruten i tre våningar till nära samma höjd som femvåningshusen å ömse sidor, krönt af en kraftigt och rikt utbildad balustrad. Enformigheten af den släta murytan är upphäfd genom konstnärlig gruppering af fönstren samt genom det ornamentala smycke, som i form af två trekopplade fönster och ett stort, förträffligt utmejsladt vapen pryder fasadytans tyngdpunkt. Den gemytlige stockholmaren choqueras måhända af den starka kontrasten emellan murytans och delvis äfven fönsteromfattningarnas, men isynnerhet portomfattningens spartanska enkelhet och de båda ofvannämnda, starkt koncentrerade prydnaderna: takkrönet och vapnet — framför allt vapnet!
Men månne ej arkitekten med rätta valt detta sätt att behandla fasaden, just för att skilja byggnaden till karaktär och hållning så mycket som möjligt från dess grannar. I synnerhet omkring porten utbreder sig ett för mången outhärdligt lugn; den uppmärksamme iakttagaren
Källa: Project Runeberg ·
