Sida 323
Falu koppargrufva förr och nu. Af P. O. Welander. Med 9 bilder (Forts. och slut)
en utväg som ock snart begagnades i stor utsträckning.
Snart finner man fjärdepartsägarne skingrade kring hela Sverige, och de egentliga bergsmännen, d. v. s. de fjärdepartsägare, som bodde vid grufvan och själfva idkade bergsbruk, blifva allt färre. År 1844 funnos 293 fjärdepartsägare, af hvilka ej mindre än 114 bodde utom länet, och af bergsmännen, som tidigare utgjort 400—600, återstår samma år endast en liten flock af 15 stycken.
FALUN: I FÖRGRUNDEN STORGRUFVESTÖTEN.
Liksom grufvans brytning fr. o. m. 1716 skedde för gemensam räkning, träffades 1860 den öfverenskommelsen att fjärdepartsägarne skulle inlösa bergsmännens hyttor och smälta malmen för Bergslagets gemensamma räkning. Detta beslut verkställdes 1862.
Därmed upphörde ock bergsmansståndet i sin forna betydelse att finnas till. Om sålunda redan nu mycket förändrats vid stora Kopparberget, blef omgestaltningen fullständig, då år 1888 det gamla kopparbergslaget ombildades till Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag och de forna fjärdeparterna omfördes i aktier.
Redan långt förut hade visserligen Bergslaget idkat både skogs- och järnhandtering, men det är dock under sin nya gestaltning som det börjat den storartade järn- och trävaruindustri, hvarom Bergslagets och på samma gång Sveriges största järn- och sågverk, Domnarfvet och Skutskär, bära vittne. Men brytningen i den gamla koppargrufvan ligger därför icke nere. I de uråldriga schakten äro idoge grufarbetare ännu i dag sysselsatte att lösspränga och bringa i dagen hvad ännu kan finnas kvar af Kopparbergets hardt när outtömliga förråd. Den nuvarande arbetsstyrkan nere i grufvan utgör omkring 160 man, hvilka årligen i bergets inre lösspränga en bergmassa till en vikt af cirka 60,000 ton.
Som förut nämts, hafva sedan lång tid
Källa: Project Runeberg ·
