Sida 537
Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder
rättskänslan 1 våra dagars frankrike och dreyfus-affären. 51 i
handstil, skyndade han att meddela sin misstanke till general Gonse, souschef i generalstaben, och till högste chefen, general Boisdeffre. Krigsministern, general Merrier, lät M. Gobert, skriftsakkunnig för Banque de France, jämföra Dreyfus' stil och bordereaun. Denne förklarade, att en viss likhet funnes, men att det lika väl kunde vara af en annan person. M. Bertillon, chef för antropometriska byrån, förklarade åter efter kort granskning, att det var samma stil. Den 15 oktober kallades Dreyfus till krigsministeriet och underkastades af major du Paty de Clam, utnämnd till undersökningsdomare, åtskilliga skriftprof efter diktamen ur borde-raun. Majoren trodde sig se, att Dreyfus darrade på handen, och arresterade honom. Han fördes till Cherche Midi-fängelset. Den olagligt häktade — ty endast Paris' militärguvernör kunde i detta fall ge häktningsorder — nekade energiskt att ha begått något brott. Och det var också ganska otroligt, att han skulle vara förrädare. Född i Elsass 1859 och tillhörande en familj, hvilken lidelsefullt hängde fast vid Frankrike, hade han genom faderns option blifvit fransk medborgare. 1890 hade han gift sig med Mille Lucie Hadamard, dotter till en rik köpman i Paris. Det unga paret disponerade 600,000 francs i kapital.
Major du Paty visade ett nästan sjukligt intresse för att få den anklagade fälld. Tre nya experter hördes. Två ansågo att, trots olikheter, som troligen berodde på förställning, handstilen vore Dreyfus', den tredje åter, att stilen var fullt naturlig och ej kunde fastslås vara af Dreyfus. Man hade tre fällande röster mot två frikännande, och misstankarne voro således alldeles för lösa för en fällande dom. Men en brottslig lust att, kosta hvad det ville, få Dreyfus förklarad skyldig hade gripit några personer vid generalstaben.
GENERAL LE MO l'TON DE BOISDEFFRE.
Den 29 oktober ingick till la Libre Parole, hvars karaktär ofvan angifvits, ett bref till en af redaktörerna, M. Papillaud: »Käre vän!» hette det, »jag har redan sagt er, att det är kapten Dreyfus. Det är för bordereaun han den 15 har häktats för spioneri och skickats till Cherche-Midi-fängelset. Man säger, att han är på resa, men de.t är lögn, ty man vill kväfva affären. Hela Israel är i rörelse. F> Henry.»
Det var första gången som denne officer, som han på sitt enkla krigarvis plägade uttrycka sig, »kittlade generalerna bakifrån med bajonetten» för att framkalla en fällande dom, ty nu började i den religiösa och antisemitiska pressen ett blodtörstigt fälttåg mot »juden». Man visste ej, om han var skyldig, men från alla håll vrålade man hotelser och skällsord. Samma tidningar, som, då fyra år förut en kristen löjtnant
Källa: Project Runeberg ·
