Sida 582
Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut)
546
karl madsen.
med sin papegoja framför sig, från 1659 porträttet af en något melankolisk köpman eller redare, hvars fartyg vaggar på sjön utanför hans fönster.
Från femtiotalet äro dock de rent måleriska modellstudierna långt talrikare än de egentliga porträtten. Rembrandt hade tydligen icke lätt för att gå ledig, han hade sin bästa glädje i arbetet, kände ständigt dragningen till nya och djupare gående studier af själslifvet i dess måleriska verkningar. Knackade ingen på hans dörr
med anhållan att blifva afmålad, lät han vänner, släkt, bekanta och andra sitta modell för sig. En förkärlek hade Rembrandt vid denna tid för att måla de trötta gamla, hvilkas tankar lefva i minnena och hvilkas stämning är aftonens vemod, svinnande lif i svinnande ljus. Det fanns utmärkta studier af detta slag på båda utställningarna.
En ovanligt vacker och intagande gosse, som flera gånger återkommer i Rembrandts stndier från femtiotalet, anses vara Titus, Sa-skias son. Mest beundrad blef en målning, som framställde honom som fjortonårig, stående i en rödviolett dräkt; en bred barett,
prydd med hvita fjädrar, sitter på de bruna lockarna. Han är här fin och distingerad, nästan för »bildskön», i hållningen en liten prins. Ännu mera intagande syntes mig den målning, som visar honom sittande vid skrifpulpeten, där han ett ögonblick har hejdat sig i sina skrif- eller rit-öfningar — han var ju en målares son och själf bestämd till målare —• och betraktar sin faderliga lärare med sin goda, trofasta blick. Högra handen, som håller pennan, stöder tummen fundersamt emot hakan, och
skrifdonet hänger vid vänstra handen ned mot pulpeten. Rembrandt har uppfattat den mjuka, barnsliga karaktären lika väl som karaktären hos de gamla med lifvets bittra erfarenheter bakom sig, skildrat själens vår lika fint och troget som dess höst. Detta märkliga, friska gossporträtt, som tidigare burit det besynnerliga och orimliga namnet Wilhelm den tredje, fanns på båda utställningarna. I färgens kyliga friskhet, i penselns lättflytande virtuositet, som blott lätt angifvit dräkten och antydt en svår-fattlig bakgrund, i själfva karaktäristikens lysande liffullhet och öfverraskande ljusa
DOKTOR DEYMANNS ANATOMIFÖRELÄSNING (FRAGMENT). / konstmuseet i Amsterdam.
Källa: Project Runeberg ·
