Ord och Bild: 1899

rembr a nd t-ut ställningarna.

547

klang fanns det mycket som genast förde tanken på Velasquez. En och annan har vèrkligen trott, att det var en studie af Velasquez. Men säkerligen med orätt. Det var dock Rembrandts hand som hade målat hvarje penseldrag, och det var Rembrandts själ "som meddelade oss denna djupt älskvärda uppfattning af ett par goda barnaögons mildhet och tindrande lif.

Utställningen i London visade en studie efter en ung brunögd och brunlockig

kvinna, som satt insvept i en hvit päls. Förmodligen har modellen hvilat sig efter * att hafva suttit för målaren med blottad öfverkropp och har kastat löst omkring sig pälsen, som stod så vackert emot hennes skära hudfärg, att Rembrandt också fick lust att måla henne så. Han har stegrat målningens prakt genom att till vänster anbringa en mattröd gardin och nedtill till höger en skarlakansröd duk. Men det bästa var dock här, såsom i nästan alla Rembrandts porträttstudier, uttrycket, det älsk-

ligt goda, trofasta uttrycket i de bruna ögonen. Det är väl allt skäl att tro, att modellen var Hendrikje Stolfels, Rembrandts hushållerska, som af de flesta antogs vara hans lagliga hustru och som säkerligen också hade blifvit det, om icke Rembrandt enligt Saskias testamente skulle halva gått miste om hälften af arfvet genom att gifta sig på nytt. Det är också henne vi tro oss se i damporträttet i Köpenhamn, i målningen af den döende Jakob i Kassel, i målningen af Boas och

Ruth, men vi äga intet porträtt, om hvilket vi med säkerhet veta, att det framställer henne. I många fall är det mycket svårt att afgöra, om det verkligen är samma modell som åter möter oss; öfver nästan alla de studier och porträtt af unga kvinnor, som Rembrandt målade under sina senare år, synes det hafva lagt sig en åter-glans af de själens sköna egenskaper, som han i tacksam beundran hade funnit hos denna ena. Det fanns dock i Amsterdam en härlig studie af en ung kvinna, som

doktor arnold tholinx. Tillhör M:me Édouard André.