Sida 609
Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären. Af Carl G. Laurin. Med 19 bilder (Fortsättning och slut)
rättskänslan i våra dagars
garnes sida och därmed, får man väl hoppas, definitivt förverkade den sista återstoden af sympati bland aktnings-värdt folk.
Under kassationsdomstolens enquéte koketterades en tid med den hemliga dossiern, som enligt vissa var af en så farlig natur, att statens välfärd skulle ögonblickligt äfventyras, om den utan garantier visades för högsta domstolen. Dessa papper, i hvilka hela förfalskar-ligan i generalstaben krafsat, raderat, tilllagt och ändrat, kunde ej med fördel visas för kriminalister, däri hade generalerna onekligen rätt. Slutligen måste dock krigsministern de Freycinet bekväma sig att utlämna allt, och generalprokuratorn Manau kom till det resultatet, som Brisson kände före honom, att den sekreta och den ultrasekreta dossiern innehöllo intet — påminnande om vissa ordenssällskap, där man i högsta graden får veta,
att den stora hemligheten är ingenting.
*
I januari 1899 uppträder en ny person af egendomlig beskaffenhet, presidenten för kassationsdomstolens civila afdelning Quesnay de Beaurepaire, som afgick från sin befattning och i kokott- och generalstabstidningen Echo de Paris, midt bland alla apologier för onaturliga laster, började att i gudelig ton på det gröfsta smutskasta landets högsta domstol. Denne »niding», för att citera det namn hans ryske juridiske kollega, Ignatius Zak-rewski ger honom, gaf signalen till ett fälttåg mot kassationsdomstolen. Quesnay de Beaurepaire, som nyss förut fått ett föraktvotum af kammaren på grund af sin hjälpsamhet mot tjufvarne i Panamaskandalen, blef nu vän med sina forna fiender. Om Henry skref Beaurepaire: »Denne hederlige och renhjärtade soldat*
* Lögnare, forfalskare, falskt vittne, menedare.
frankrike och dreyfus-affären. 569
f. d. presidenten i kassationsdomstolens-civilafdelning quesnay de beaurepaire. karrikatyr af leandre. / le Rire.
hvars enstaka, af harm framkallade brott ingalunda fläckat ett lif utan vank» . ..
Man hade först tänkt belöna Henry med en staty — inom parentes kan anmärkas, att teckningslistan till denna för-falskare-staty skickades till Frankrikes generalprokurator, som offentligen beklagade sig öfver denna fräckhet —, men man ändrade sig och beslöt att under formen af en hedersgåfva till hans minne understödja M:me Henry. Hon hade nämligen inledt process mot J. Reinach, hvilken sökt visa, att Henry varit Esterhazys medhjälpare. Frankrikes blåaste blod skyndade sig att — dock efter general
Källa: Project Runeberg ·
