Sida 266
D:r Barnardos hem. Af G. H. von Koch. Med 9 bilder
250
g. h. von koch.
KINDERGARTEN S ARBETE.
namn »Jim», kom fram och bad att fä sofva på skolbänken öfver natten. Bar-nardo svarade tämligen barskt, att han skulle gå hem, men då pojken ifrigt bad att få stanna, blef Barnardo förvånad och sade:
»Men hvad skulle din mor säga?»
»Jag har ingen mor», svarade pojken.
»Men far din då?»
»Jag har ingen far häller.»
»Prat», utbrast Barnardo; »hitta inte på några historier. Du säger, att du har hvarken far eller mor; men hvar har du då dina vänner; hvar bor du?»
»Jag har inga vänner», svarade pojken, »jag bor ingenstans.»
Barnardo var säker på att pojken ljög, men då denne försäkrade, att han talat sanning, och dessutom omtalade, att det fanns massor pojkar i London som voro lika hem- och vänlösa som han själf, ansåg Barnardo, att han borde undersöka saken närmare, hvarför han i sällskap med »Jim» företog en nattlig vandring genom fattigkvarteren. Under denna vandring fick han lära, hur de hemlösa bo under skjul eller under bar himmel, och nattens erfarenheter bestämde honom att
ägna sitt lif ät vård och återupprättande af dessa »ingens barn», hvilka så sällan erfara vänlig behandling af människor. Från en ringa början har d:r Barnardos verk svällt ut till ett synnerligen omfattande arbete. Hemmen räknas till öfver 80, och antalet barn, som f. n. uppfostras, uppgår till öfver 5,000 — med all säkerhet den största familj i världen. Den lille trasige och ruskige »Jim» har gifvit impulsen till ett af de största och mest välsignelsebringande verk, som någonsin utförts och som under de gångna 32 åren bestått i att rädda 34,000 hemlösa barn från gatans elände och gifva dem en ny chance i lifvet. — — —
D:r Barnardos hufvudkontor är ännu kvar å det gamla stället 18—29 Stepney Causeway. Där mottagas och förhöras alla barnen, och man finner därför ständigt en massa trasiga och eländiga varelser som vänta utanför hemmets portar. Många af dessa ha en sorglig historia att berätta för examinatorn; och i d:r Barnardos årsberättelser får man läsa historier, som skulle anses osanna, om de ej alla vore grundade på noggranna personliga undersökningar. Vid ett tillfälle sändes ett två års barn till hemmet genom en missionär. Barnets moder hade dött, när barnet var 3 månader gammalt, och alltsedan dess hade det blifvit systematiskt uthyrdt till tiggare. När polisen blef besvärlig och ville veta barnets hemvist, kunde man ej längre använda den lilla förtorkade varelsen för att imponera på medlidsamma människor, och så kom barnet till Barnardos hem.
Albert Edward var ett öfvergifvet barn. Hans mor hade tagit in på ett härberge i London; hon föregaf ett ärende, lämnade barnet i en gammal kvinnas vård, gick ut och kom aldrig igen. Den ofrivilliga fostermodern behöll barnet en tid. En präst hittade detsamma senare. Det satt då, iklädt en smutsig säck, invid
Källa: Project Runeberg ·
