Sida 333
Sillfiske på sydkusten. Af Jacob Hilditch. Öfversättning från norskan. Med 1 bild
SILLFISKE PÅ SYDKUSTEN.
SIS
kulor med undersköna landskap inuti, sockerskålar af konstmässigt gjutet och färgadt glas, o. s. v. -— allt detta tyckes ju dock tyda på, att mor också ser litet af förtjänsten.
Hon förstår ens mening och skakar på hufvudet.
»Ack nej, det är då minst den tredje eller fjärde spegeln, som nu står där. Frampå sommaren blir den borta; då tar han, Johan, och säljer den — —»
till Pettersons agent och fick ackurat en krona och tjugu öre mer för hvar eviga tunna än de, som kom en timma senare — se då hade agenten fått telefon om att priset hade sjunkit, förstås! — Har ni hört talas om Oktavius Gustafson, kolportören? Jaså, ni har inte det. Jov det är en karl det, som kan tala om brännvin och satan. A, du himmelske! Han talar om sönda'rna oppe i Halsvik. Och så har han glasögon och ett så stort
från sillfisket. teckning af dörnberger.
Hon tittar just ut genom fönstret. »Usch, om jag bara visste, hvar allt det le'a brännvinet kommer ifrån! Här får ju aldrig annars under hela året säljas brännvin i fiskläget, men se bara så fulla de där karlarne äro! Det är väl de där eländiga tattarbåtarna som komma med det. För resten har jag hört sägas, att Even Rækerika fick skepparen på »Marit» att köpa ett helt ankare med brännvin åt honom häromsistens. Even kom in till salteriet med öfver trettio tunnor sill i skutan i onsdags, och så sålde han
gult skägg, så han ser riktigt majestätisk ut. Ja, det är en gudsman, som är bra att ha i silltiden, det — —».
Vid fönstret mot sydsidan i stugan sitter gammel-farfar — stora vuxna mäns. gamle farfar; ban sitter med händerna sammanknäppta på bordet. Han sitter och värmer sig i decembersolens matta strålar och ser förundrad ut öfver viken med allt dess myllrande lif. Han är lomhörd, den gamle, och frågar oftast »hä?» eller »hvaffernå?» när man talar till honom. Själf talar han så lågt och
Källa: Project Runeberg ·
