Sida 384
Nådig herrns älgjakt. Af Erik Hedberg. Med 4 teckningar af författaren
360
erik hedberg.
kalfven försvinna mellan träden i västlig riktning.
Allt hvad starka lungor och härdade ben förmått, hade gubben Larsson från början sökt följa jakten. Strax vid uppstöten hade han haft älgarne inom håll, men han hade ej löfte att skjuta i dag, förrän all utsikt för herrarne var ute.
Framkommen till tjärnen fann han båda jägarne ifrigt diskuterande det oerhördt märkvärdiga, att ingen af älgarne
för att hämta henne, passade nådig herrn på att försöka blidka gubben Larsson.
— Jag för min del hade ganska dåligt anbud. Hållet var litet drygt, och orent var det också. Men underligt skulle det vara, om jag ej blesserade oxen. Min svåger är nog litet för het, ty det måste erkännas, att de kommo verkligen riktigt bra till för honom. En lugn jägare hade gifvet lagt ned dem alla tre.
låg på platsen. Ralle hördes ej af. Han var långt borta i sällskap med älgoxen.
Larsson stod stilla och hörde på herrarnes orerande. Ingenting sade han på en lång stund, men den som kände honom visste, att han tänkte någonting.
— Vi ska väl se efter, om inte älgen är skadeskjuten ändå — menade gubben, ty han tyckte, att det föreföll lite otroligt, att alla fyra skotten gått bom.
Generalkonsuln hade glömt kvar bössan vid sitt hållställe, och då han gick
— Han hade väl inte lagt ner kalfven heller — puttrade Larsson — för kalfvarne ä' ju fridlysta, vet jag.
—• Larsson ska' inte försöka vara kvick och näsvis. Jag menade naturligtvis, att om det varit tre älgoxar, så skulle man ledigt, d. v. s. så skulle en van jägare ha . . .
Nu kom generalkonsuln tillbaka, och föredraget blef afbrutet.
I den blöta marken syntes tydligt spåren efter älgarne. De hade äfven
Källa: Project Runeberg ·
