Sida 213
Den rätte. En liten komedi af Georg Nordensvan
den rätte.
201
Ellen.
Jag kan alltid åstadkomma något. — Om en halftimme är middagen serverad. (Går efter en liten hälsning till herrarna ut i matsalen).
NlCKE
(går, strax då Ellen är ute, fram till Pål och trycker energiskt hans hand).
Tack, hederspojke I
Pål (skrattar).
Aha, nu förstår jag!
Nicke.
Ja, hvad tusan, jag tordes inte komma hem ensam, det är en sorglig sanning. Det finns synder, för hvilka ingen förlåtelse är att påräkna.
Pål.
Nu står du och förtalar din fru.
Nicke.
Visst inte. Ellen är det sötaste lilla huskors i världen. Jag är förtjust i allt hos henne, äfven i hennes — hur skall jag säga?
PÅL.
Tofflor?
Nicke.
Karaktär, ville jag säga, energi. Hon är en kvinna, som vet hvad hon vill, hon har utvecklat sig af bara katten, sen jag lärde känna henne, det vill säga se'n vi varit gifta några månader — för det var dä, jag lärde känna henne. Det är mitt eget fel, jag var för mycket förtjust i henne — och det skall man aldrig låta dem märka. Man skall inte skämma bort dem, man skall inte hänga efter dem. Man skall inte be, utan man skall befalla. Man skall förstå att göra sig efterlängtad, det är också en konst — det har du nog inte tänkt på.
PÅL.
Inte i den afsikten.
Nicke.
För resten så är äktenskapet en skola.
PÅL.
Till inbördes förbättring?
Nickf..
Man måste lämpa sig efter hvarann. Och vi ha lämpat oss efter hvarann — i synnerhet jag. Men vi ha så olika lynnen — i synnerhet hon. Förstår Ju, när man är ogift, är man en, när man gifter sig, blir man tvä, som ska försöka vara en. Och det strider mot matematiken, hva?
(Jungfrun kommer in med en vinbricka, tar sedan in ännu en tand lampa, tar Ellens supékappa och går.)
PÅL.
Ja, kära bror, det var mycket ledsamt . . .
Nicke.
Hvad är* det som är ledsamt?
PÅL.
Att du har blifvit så där filosofisk och resignerad. Nicke.
Ar du galen? Är jag resignerad? Jag säger ju allt vackert jag kan hitta på om hustru min! Du ser själf (visar på vinbrickan) hur omtänksam hon är. Hon är rädd att denna halftimmes väntan skall bli lång för dig i mitt sällskap, är hon inte rar? Hon är ett mönster för en husmor — jag tycker du kunde gå in på det, duger hon inte för dig, hvasa?
PÅL.
Jag har ju aldrig sagt annat.
Källa: Project Runeberg ·
