Sida 212
Den rätte. En liten komedi af Georg Nordensvan
200
geo kg nordensvan.
ler i golfvet, Pål tar upp den och lämnar henne den med en liten bugning).
PÅL.
God middag, fru Ellen!
Ellen (litet osäker).
God middag, herr Pål!
Nicke
(en smula forceradt ogenerad och högljudd till Ellen).
Ja, som du ser har jag en öfverraskning med mig. Det är inte hvar dag, man får fatt i den här sällsynta ynglingen.
Ellen (till Päl).
Hit har ni aldrig förr hittat vägen.
Nicke.
Nej, jag har aldrig sett någon så osynlig människa som han. Men den här gången slapp han inte. Jag tog honom på gatan, jag har bjudit honom på middag. (Till Pål). Och nu är du så god och inte springer din väg, när jag talar om, hur det förhåller sig.
PÅL.
Det var en mystisk inledning.
Nicke.
Jo ser du, gosse, saken är den, att vi ä' bortbjudna själfva på en finare middag. (Visar på Ellen.) Var så god och se, hur elegant hon är! Du skall inte tro det är för din skull hon gjort sig så vacker.
PÅL.
Nej, det är naturligtvis för din skull.
Nicke (kysser pd fingret).
För mig är hon alltid vacker.
PÅL
(artigt).
Betviflas inte!
Nicke (till Ellen).
Nig och tacka för komplimangen!
Ellen
(går och tar Pål i hand och niger skämtsamt flickaktigt).
Tackar allra ödmjukast!
Nicke.
Jo, ser du, morbror kammarrådets släktmiddagar ä' inte vidare muntrande. Men man måste uppoffra sig. Jag var också beredd att uppoffra mig och ämnade just afdunsta från kontoret, så kommer generalkonsuln för att resonnera om en affär. Han hör till det slags människor, som anse att affärer ä' viktigare än middagar. Och han är inte hastig i vändningarna. Jag kunde inte komma undan. — Och nu ser du, hvilken söt liten hustru jag har. Hon sätter inte upp några sura miner, fast hon fått sitta och vänta och fast hon vet, att morbror kammarrådet är så arg som endast ett kammarråd kan vara och att moster kammarrådinnan är än värre. (Till Ellen). Ha de telefonerat och frågat, om de ska vänta med soppan?
Ellen.
Nej
Nicke.
Ne-nej, det vore under herrskapets värdighet.
PÅL.
Det här skulle du ha sagt förut. Nu kommer jag ju olämpligt.
Nicke.
Visst inte. Vi ä' bjudna klockan fem, och nu är hon tre kvart på sex. Nog är jag en modig man, men det finns gränser för allt, och förr än jag utsätter . . . Ellen för att komma dit en timme för sent, förr bjuder jag er på middag på Rydberg.
PÅL (til! Ellen).
Jag ber verkligen om ursäkt, jag visste ingenting.
Ellen (världsdam).
Ni är alltid välkommen.
Nicke (till Ellen).
Nu får du honom i ersättning för den kära släkten.
PÅL.
I Nickes ögon har jag åtminstone den goda egenskapen, att jag inte hör dit.
Nicke (till Ellen).
Han har många storartade egenskaper, du skulle bara veta, liten! Men det är sant, vi kan inte gå på Rydberg, vi kunde bli ertappade, vi måste gömma oss i enskildt rum. Så vida inte min charmanta härskarinna i hast kan åstadkomma något i vårt enkla hem, som den här läckergommen gillar?
Källa: Project Runeberg ·
