Sida 322
Falu koppargrufva förr och nu. Af P. O. Welander. Med 9 bilder (Forts. och slut)
längre Bergslagets viktigaste inkomstkälla.
STORA KOPPARBERGS BERGSLAGS ENSKILDA MYNT AF KOPPAR, UTGIFVET 1722 OCH GÄLLANDE 5 MARK KOPPARMYNT. Inskrift: Gud gifwer malm. men kåhlen tryta.
I samma mån som kopparproduktionen sjunkit, har äfven afgiften till kronan minskats. Som förut är nämdt, upphörde afraden till kronan år 1722. Den återstående kopparräntan sänktes sedermera 1770 från hvart fjärde till hvart åttonde skeppund. År 1805 sänktes åter denna ränta till hvart tionde samt 1856 till ytterligare hvart trettionde skeppund. Och slutligen genom riksdagsbeslutet 1878 borttogs erläggandet äfven af denna lilla återstod af grufvans tionde till kronan. Men om sålunda grufvans tribut till staten minskats, så hafva äfven de af kronan beviljade privilegierna så småningom indragits. Redan 1805 indrogos en del förmåner, och med kopparräntans sänkning 1856 voro förenade flere villkor.
POLSKA KOPPARMYNT, TILL HVILKA OPRÄGLADE S. K. BLINDMYNT BLIFVIT LEVERERADE AF STORA KOPPARBERGS BERGSLAG UNDER 1790-TALET.
Så afsade sig Bergslaget då sina privilegier på koldistrikt och vedhandel, och bönderna befriades från erläggande af ränte- och mantalskol, vare sig vid Avesta eller Falun. Samtidigt afsade sig Bergslaget alla privilegier på bergsfrälsejorden med tillhörande skogar.
Bergslagets styrelse har äfven undergått stora förändringar sedan början af 1800-talet. Grufve rätten, som länge varit Bergslagets domstol och ekonomiska styrelse, upphörde fr. o. m. 1852, och dithörande mål förvisades till de allmänna underrätterna. Genom kungl. bref 1853 skulle Falu grufvas styrelse hädanefter utgöras af en bergshauptman, ordförande och tillsatt af Kungl. Maj:t, samt två styrelseledamöter, som valdes af Bergslaget. I stället för de tvänne geschwornerne, som förut voro, tillsattes en grufingeniör af Bergskollegium. Förut hade samtlige tjänstemän tillsatts och underhållits af staten men hädanefter voro endast bergshauptmannen och grufingeniören statsämbetsmän, ehuru, liksom öfriga af Bergslaget tillsatta tjänstemän, af bolaget aflönade.
Det forna talrika och högt ansedda bergsmansståndet har äfven så småningom försvunnit. Härtill har naturligtvis grufvans minskade afkastning bidragit, men orsaken är ock delvis att söka i andra förändrade förhållanden. År 1692 stadgades nämligen, att afraden ej skulle utgöras i koppar utan i malm, som försåldes på auktion, hvarigenom tillfälle öppnades att drifva bergsbruk på afradsmalmen. Häri låg fröet till söndringen mellan bergsfrälset och bergsmansståndet. Vidare bestämdes 1716 att grufbrytningen skulle ske för gemensam räkning med lika inkomst för hvarje fjärdepart: Häri var en utväg gifven åt grufdelägarne att utarrendera sina fjärdeparter, ifall de icke själfva ville idka bergsbruk,
Källa: Project Runeberg ·
