Sida 248
Falu koppargrufva förr och nu. Af P. O. Welander. Med 6 bilder
drottning Kristina inrättade ett nytt bergsfrälse; och det är detta nya bergsfrälse, som fortlefvat ända in i vårt århundrade, och hvarom vi höra vidare längre fram. Dessa förnäme bergsmän eller bergsknapar, som de vanligen kallades, voro rika och mäktiga män och visste att omgifva sig med en viss ståt. Några af dem kunde hafva ända till 100 drängar och tjänare, hvilka på söndagarne och vid högtidliga tillfällen voro iklädda sina högtidsdräkter med silfverbälten om lifvet och som en lifvakt åtföljde sina herrar till kyrkan och festliga samkväm.
Att dessa bergsknapar voro förnäma och efter den tidens måttstock bildade män framgår ock däraf, att de läto sina döttrar uppfostras vid det mycket beryktade Vadstena kloster, där äfven en af dem blef abbedissa. Af denna tids förnäma bergsmanssläkter, som vanligen voro bosatte ett godt stycke från grufvan, vilja vi nämna Oxenstjerna, Stjerna, Svinhufvud, Ranke, Örnflykt, Cruuse och Drake.
Jämte dessa bergsknapar funnos små- eller bondebergsmän. Om dem är icke mycket kändt, men de åtnjöto vissa friheter och härstammade antagligen från allmogemän och de förut nämnde täktkarlarne. De arbetade själfva i grufvan och voro beroende af de rika bergsmännen. Längre fram träda de dock mera i förgrunden. De tillväxte hastigt, då de rike bergsknaparne däremot så småningom minskades, tills de slutligen helt gingo upp i bondebergsmännens klass.
Falun, som nu först börjar nämnas, var vid denna tid en betydande handelsplats, dit tyske köpmän öfver Stockholm förde lifsförnödenheter och utländskt kram. Så omtalas i häfderna, att det var af köpmännens sidentyger Gustaf Vasa gjorde sina första fanor under befrielsekriget. Bland lifsförnödenheter, som hitfördes från Tyskland, kan som ett litet kuriosum nämnas lybeckskorf. Denna korf lärde dock Faluborna göra efter lika god som lybeckarne, och ännu i denna dag är falukorfven en efterfrågad vara. Kopparberget fick äfven nu sin första präst, och instiftelsebrefvet på den gamla kyrkan är af år 1471. Vid grufvan var det stundom klent beställdt under denna tid. Ömsom rådde förtryck och ömsom själfsvåld; och då alla utan tanke på framtiden blott sökte få så mycket malm som möjligt, blef vid grufbrytningen rådande ett slags roffarebruk. Men denna planlösa brytning orsakade snart stora ras, som hotade att alldeles ödelägga grufvan. Af ett bref från fogden till riksföreståndaren år 1506 framgår, att bergsmännen under hela år 1505 voro sysselsatta med att rensa grufvan efter rasen. Genom nedsättning i afraden lyckades det dock att få grufdriften i gång igen år 1507. Hvilken stor betydelse afraden hade för riket kan man se af följande ord i det nyss nämnda brefvet: »Gud förbjude, att Kopparberget komme i för mycken svaghet, då skulle Edra och riksens fiender därutaf få stor glädje».
Den store landsfadern Gustaf I hade mycken omsorg om Falu grufva, hvilket framgår af hans många bref till bergsfogdarne och bergsmännen.
Först bekräftade han konung Magni privilegier genom ett bref 1525, däri han med följande ord varnar en hvar att på något sätt störa eller oroa bergsmännen: »Thy förbjude Wi alla Wåra fogdar och ämbetsmän och alla andra, eho de helst äro eller vara kunna, som för Wår skull vilja, skola, göra och låta föreskrifna bergsmän, deras hustrur, barn eller legofolk häremot till personer, gods eller hvad helst dem tillhöra kan att hindra, mota, kvälja eller oförrätta låta i någon måtto vid Wår konungsliga hämnd, plikt och vrede». Han såg äfven till, att bergsmännen skötte grufdriften
Källa: Project Runeberg ·
