Sida 150
Gamla svenska minnen från den södra Seine-stranden i Paris. Af Nathan Söderblom. Med 8 bilder
i30
NATHAN SÖDERBLOM.
funnos här och hvar för fattiga pilgrimer. Men senare meddelades äfven undervisning i dessa anstalter liksom i klostren. Man känner ett femtiotal kollegier intill medeltidens slut. Ett har bevarat sitt namn åt en sen eftervärld. Jag menar det, som omkring 1250 inrättades af Ludvig den heliges kaplan Robert Sorbon. Det kallades efter sin stiftare la Sorbonne, fick en storartad utveckling och brukas ännu i dagligt tal som benämning på parisuniversitetets hufvudbyggnad i dess helhet.
Det äldsta af utländingarnes kollegier i Paris var det danska, grundadt år 1275. Såsom gifvare nämnes gemenligen en herr Johan från Danmark, som var kanonikus af Sainte Geneviève. Emellertid innehåller Chartularium Universitatis pa-risiensis en anteckning, enligt hvilken denne herr Johan uppgifvit, att en magister i Danmark nämnda år skänkt de danska studenterna ett hus i Paris och att de sedan utbytt det mot ett annat, beläget i närheten af karmeliterklostret. Denne magister, som sålunda är kollegiets upphofsman, uppgifves vara Erland, hvilken valdes till ärkebiskop i Lund i mars 1274 men icke hann bli invigd före sin död något öfver två år därefter. Danskarnas hus låg alltså ursprungligen på norra sluttningen till den höjd, där Pantheon nu står. Gatan Rue des Car-mes finnes kvar ännu i dag. Ar 1429 flyttade kollegiet närmare floden. Det gamla huset inköptes af le collège de Laon, och den engelsk-tyska nationen erhöll i stället för danskarnes räkning en byggnad nära kyrkan S:t Julien le Pauvre, som vi redan besökt tillsammans.
Äfven svenskar synas hafva åtnjutit skydd hos sina danska bröder. Åtminstone nämnes i liber procuratorum år 1407 en dekanus från Linköping såsom boende i collegium Daciæ. Vid den tiden ägde dock Linköping ett eget kollegium.
Kyrkliga myndigheter i Sverige hafva nämligen, såsom vi redan nämnt, varit fastighetsägare på den vänstra och »bättre» seinestranden, långt innan Johan Hambraeus år 1625 började hålla gudstjänst i svenska ambassaden vid rue Jacob. Till Collegium upsaliense eller sue-cicum skänktes den 30 juli 1315 af upp-sala-domprosten magister Andreas And ett hus, som han med köp förvärfvat i augusti 1285. Platsen, där det låg, är icke svår att finna. Gå några steg från Place S:t Michel upp mot boulevard S:t Germain. Tag af till höger inpå rue Serpente och följ' denna lilla gata till Hotel des sociétés savantes. Gatan skars förr i världen af en bäck. Strax på andra sidan om en liten bro, som ledde däröfver, låg till vänster uppsaliensarnes hus. Det bestod af två sannolikt förbundna byggnader, den ena vettande mot Rue Serpente, som behåller sitt namn i likhet med många gator i denna Paris' äldsta stadsdel. Den andra låg mot en liten gränd, rue des deux Portes, som försvann, när boulevard S:t Germain togs upp under andra kejsardömet.
Collegium Upsaliense blef ej så mycket besökt, som domprosten And kunnat vänta och önska. Redan fyrtio år efter sitt grundande såldes huset af ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala till franske konungens sekreterare. Försäljningen förmedlades af Mattias Lorensen, en kanonikus från Uppsala, som vid den tiden studerade i Paris. Som skäl till husets afyttring angafs, att »de svenska studenterna sedan lång tid icke mer besöka Paris». Vi ha i nationens matrikel redan sett svart på hvitt på, att denna uppgift icke fullt öfverensstämde med verkliga förhållandet.
En trädgård, som tillhörde egendomen, köptes år 1375 af samme sekreterare hos konungen.
Skara och Linköping hade sina stu-
Källa: Project Runeberg ·
