Ord och Bild: 1899

172

HERMAN A. RING.

öfverspunnen, af ljusröd gotlandskalksten byggd portgång. Strax till höger leder en trappa upp till affärskontoret; den svänger rundt en barrierständare, uppför hvilken slingrar sig en fruktansvärd drake, som med ett väldigt bett griper om ett knippe ormar, hvilka format sig till en lykta. Arbetet är en komposition af A. Wallander och utfördt i brons, liksom den af samme man modellerade reliefplattan något längre fram i portgången, i hvilken symboliserats trävaruindustrien. Till vänster midt emot denna relief leder en bred trappa upp till vestibulen; på ömse sidor om denna trappa äro i nischer placerade de från 1897 års utställning bekanta ljushållande bronsfigurerna af Gusten Lindberg. Midt fram ser man ut öfver den symmetriskt kringbyggda gården, mot en i en väldig fondnisch anordnad vattenkonst i form af en Neptunus, körande ett trespann af kråmande sjöhästar, uppvaktad af najad och tritoner, äfven detta ett arbete af Gusten Lindberg och liksom öfriga här nämda bronser gjutet af Otto Meyer. (Med allt erkännande åt det goda, som herr Lindberg här presterat, kan man ej nndgå att fråga sig, hvarföre vederbörande icke vändt sig till någon af iandets förste på detta område för fyllandet af dessa mycket anspråksfulla och mycket fordrande platser.) Till höger om fondnischen är vagnboden, till vänster stallet. I själfva hufvudbyggnaden, som med tvänne flyglar omfattar den närmast gatan belägna delen af gården, äro våningarne sålunda disponerade: i bottenvåningen", till höger om portgången, som ofvan nämnts, kontorsrum, till vänster vestibul med trappor, kapprum, mottagningsrum, ekonomirum med kök under; i våningen 1 tr. upp: matsal med serveringsutrymmen, salonger, biljardrum, konstkabinett m. m., en rad af lika konstnärligt smakfullt som dyrbart inredda

sällskapsrum; i våningen 2 tr. upp: sofrum, bad o. s. v.

Vid inträdet i vestibulen har man rätt framför sig den hvita mattbelagda marmortrappan, krökande sig upp bakom ett par smärta marmorkolonner, följd af en barrier af grön kolmårdsmarmor, hvilken i vändningarna utbildar sig till rätt ovanliga, svängda piedestaler för graciöst komponerade ljushållare af brons; väggarna i vestibulen och trapporna af polerad marmor — gul i de stora fälten, grön i omfattningarne — glänsa och skimra vid festliga tillfällen af återspeglingen från mängden af elektriska lågor i kronor, lyktor och kandelabrar. Midten af det öfver vestibulen hvälfda, rikt ornerade hvita taket intages af en af ornamentsskulptören Wetterlund friskt och säkert, direkt i den gipsblandade murbruksmassan modellerad relief, föreställande Aurora. Äfven den öfriga orneringen i detta hvalf är utförd på samma sätt direkt på själfva hvalfytan utan föregående modellering i lera med thy åtföljande gjutning i gips och uppsättning med gips eller skrufvar. Det är ett gammalt godt förfaringssätt, som, om det upptoges allmännare, skulle ge modellörerna mera själfständighet och säkerhet i utöfningen af sitt yrke.

Till vänster om vestibulen har man ett kapprum, inredt med en raffinerad elegans och komfort. Inga kläd- eller hatthängare synliga utan dolda i skåpet uti den höga, med inläggningar prydda valnötspanelen. Vid sidan af kapprummet ligger ett mottagningsrum, äfven det med hög, delvis verkligt gammal ekpanel af en synnerligen arbetsam typ. Rummet har genom denna panel, sitt enkla bjälk-tak, de gamla dyrbara, skulpterade stolarne, skåpen och den öfriga väl valda möbleringen fått ett varmt, hemtrefligt gammaldags gemyt. På bordet i detta rum ligger ock den bok, det mästerstyc-