Sida 373
Psyko-grafologiska ströftåg. Af Gurli Linder. Med 43 skriftprof
psyko-grafologisk a ströftåg.
349
tecknar ^-strecket kritiskt sinne, liflighet, satiriskt lynne, retlighet; långt med spetsig afslutning däremot lust att vara obehagligt kritisk och elak.
7-streck med klubblik afslutning angifver beslutsamhet, häftighet; om det är fasthakadt vid stapeln, betyder det ihärdighet, hätskhet, någon gång tålamod och resignation. En liten krok i början eller slutet af strecket betecknar likaledes ihärdighet. »Activité aimable», munterhet, glädtighet ta sig uttryck i ett slingrande streck (trait serpentine), en brinnande verksamhetslust och initiativför-
genom att bokstafven slutar i mer eller mindre skarp vinkel, betyder detta ihärdighet och envishet. Är strecket alldeles utelämnadt och ej på nämnda sätt antydt, så har denna omständighet en mängd dåliga betydelser, bl. a. svaghet, lättja, feghet, oordentlighet, opålitlighet. Utlämnande af ett Astreck kan ju emellertid bero på ren slump och betyder då tillfällig försumlighet eller distraktion, trötthet eller brådska för ögonblicket.
Om i samma stil förekomma flere olika sätt att strecka t, så är enligt Jamin detta, liksom i allmänhet vanan att skrifva
måga åter i streckets placering till höger (»en avant»); anbragt å motsatt håll betecknar det obeslutsamhet, tveksamhet.
/■-strecket satt mycket högt betyder själfrådig, energi, såvida det ej förekommer i en stil, som eljes utmärker svaghet, ty då blir det endast ett högmodstecken, enär under sådana förhållanden all tanke på despotism förfaller.
Står strecket långt ned, så är det en exponent för ödmjukhet, passivitet, resignation. 7-streck gjordt i en kurva betecknar svaghet och passivitet, i form af en pisksnärt liflighet, »sans-gène».
Om /-strecket saknas men är antydt
en bokstaf ibland si och ibland så, tecken på opålitlighet, ovederhäftighet, förställning.
I ett särskildt kapitel lämnar Jamin en monografi öfver den ojämna stilen (1'écriture inégale). Den s. k. jämna stilen —- en absolut jämn skriftstil förekommer i själfva verket aldrig — är ett ofelbart tecken på obetydlighet och är intresselös i grafologiskt hänseende. Det är i den kalligrafiska stilen som man finner den största jämnheten. Den skrif-vandes olika karaktärsdrag röja sig ju föga i en sådan stil; men blott den omständigheten att en person använder den
Källa: Project Runeberg ·
