Ord och Bild: 1899

354

gurli linder.

Ojämna mellanrum mellan orden röja förstånd, logik och assimilationsförmåga. Ojämna mellanrum mellan bokstäfverna likaledes assimilationsförmåga samt liflig intellektuel känslighet. Samma betydelse tillägges det skrifsättet att ej låta bokstäfverna vara jämnt hopbundna utan i ett ord bilda skilda grupper.

Sjuka personers handstil erbjuder ett ganska rikt fält för iakttagelser. Jamin nämner de psykologiska förutsättningarna för de växlingar stilen företer vid sjukdomstillstånd. Han omtalar vidare några af de undersökningar han företagit. Af fyrtiåtta med tuberkulos behäftade personer hade fyrtien nedgående stil och de öfriga horisontel. Bland sjutton personer, som ledo af hjärtsjukdom, skrefvo fjorton nedåtgående, två horisontelt och en uppåtgående. Denne var mycket intelligent och begåfvad med utsökt smak. »Jag har ofta märkt», säger Jamin, «att en liflig intelligens reagerar emot den nedgående stilen.»

At ett tecken, nämligen »bristningar», d. v. s. lätta afbrott i bokstäfverna, har grafologen Hermitte gifvit betydelsen af sorg och immateriel smärta. Detta tecken har Jamin funnit i tolf stilar bland sjutton tillhörande personer med hjärtsjukdomar. Flertalet af dessa stilar utmärkte sig dessutom för besynnerlig punktering. I-prickarna stodo på oriktig plats; kommata voro i form af punkter, och ej sällan förekommo dylika helt omo-tiveradt.

Flere grafologer ha sökt ett karaktäristiskt grafologiskt tecken för hysterien, men, »som man kunnat vänta», utan framgång. Hvad särskildt den konvulsiviska hysterien beträffar, är den omöjlig att undersöka, därför att personer angripna af denna sjukdom ej skrifva under sina anfall. Det enda skulle i detta fall vara att söka utleta tecken, som angifva dispositionen. De af Jamin gjorda

undersökningarna af hysteriska personers handstil ha lämnat flere olika resultat, och han ansluter sig till följande af en annan grafolog uttalade mening i denna sak: »Allt hvad jag kunnat finna som tecken i handstilen hos dessa olyckliga, af hvilka många äro sjuka, är en mycket dereglerad fantasi och dito vilja».

Äfven om vansinnigas stil har Jamin åtskilliga intressanta meddelanden.

Finns det i handstilen något absolut tecken som angifver konstnärliga anlag? frågar Jamin. Själf besvarar han denna fråga nekande och tillägger, att på detta område träffa vi en af grafologiens begränsningar. Men som »konsten är en resultant, innehåller stilen dess olika element».

De elementära villkoren äro renlighet samt ornamenterings- och arrangerings-förmåga. Dessa tecken, betraktade isolerade, fastställa emellertid endast »1'infé-riorité artistique.» Uppenbara de sig däremot i förening med de egenskaper, som bilda öfverlägsenheten, så framgå ur dem värdefulla kombinationer. Jamin gör följande uppställning:

Öfverlägsenhet Arrangeringsförmlga

Öfverlägsenhet Arrangeri n gsförmåga Renlighet

Öfverlägsenhet Ornamenteringsförmåga

Ornamenteringsförmåga Inbillningskraft

Mycket breda marginaler, isynnerhet till höger, och öfverdrifvet stort mellanrum mellan datumbeteckningen och början af ett bref stöta nästan lika mycket som motsatsen. I båda fallen anses den skrifvande sakna smak för hvad som är harmoniskt.

Bokstäfver af typografisk form äro ett godt »signe d'art», som innefattar egen-

Ordning. Klarhet.

J> Grace, i Fantasi