Sida 630
I ett belägradt land. Några reflexioner och intryck från fjolårets Italien. Af Carl August Westerblad
59°
carl august westerblad.
rens. Tung och dyster var himlen med sin svartblå molnmassa, luften var så torr och törstande som den endast kan vara i södern. Då och då hven en stormil. När jag såg ut genom kupéfönstret, fick jag ingen förnimmelse af att fara genom en af Europas bördigaste trakter, slätten kring Volturnofloden. Det var förintelse, icke fruktbarhet, i naturen. Och inne i den kvafva tredjeklass-kupén rådde ingen munterhet; man plägar eljes vara språksam och medelsam under järnvägsresor i Italien. Men denna gång teg hvar människa. Den nyin-komne, som vid instigandet kastat en hastig blick bort mot waggonens motsatta kompartiment, hälsade förströdt medpassagerarne och intog tyst sin plats: där, i kupéns andra ände, satt en num-merstark fångtransport, karlar med unga, öppna, solbrynta anleten, karlar med bittra, vilda drag — men kedjor om händerna buro de alla. Napoli's krigsrätt hade fällt dom öfver sin anpart af de under maj-oroligheterna gripne. Skådespelet, det sociala upprorets skådespel — om hvilket väl också de nordiska tidningarne i sinom tid förmälde ett och annat —- hade alltså, i yttre måtto, hunnit sitt slut.
* *
*
Det var kritiken af de agerande personerna, den soci alt-rättsliga uppgörelsen, som fattades. Man dömer ju inte om ett drama, förrän ridån gått ned. — Fjolårets socialt märkliga händelser i Italien ha icke saknat sina granskare. Skrifna under det färska och omedelbara intrycket af tilldragelserna, äga deras arbeten mycket af intresse för främlingen, som något vill söka förstå det nutida Italien, sådant detta ter sig i social-poli-tiskt afseende*.
* Jag anför, för den möjligen intresserade, tvänne läsvärda skrifter: »L'Italia presente e i
Både ur folkindividualitetens och den kulturela rörlighetens synpunkt är Italien ett skäligen heterogent land. Lombardiets af agrikulturen och industrien väl tillgodosedda slättland alstrar en helt annan folktyp än t. ex. Apuliens betesmarker; Norditaliens befolkning är genom liflig kommersiel och industriel samfärdsel satt i en rapport med de öfriga europeiska ländernas sociala strömningar, som Syditaliens däremot icke äger. Ej underligt därför, att utbrotten af det sociala missnöjet tedde sig olika i olika landsändar; ej underligt, att folktumulten å en fabniksort som Milano, liksom alla industricentra hemsökt af socialistisk propaganda med dennas underblåsande af arbetarens ovilja mot kapital och kapitalister, togo hätskare former än bland det sydliga Italiens jordbruks- och herdebefolkning.
Men orsaken till jäsningen? Eller orsakerna? Låt oss först tala om de senare.
Det både påstods och förnekades, att i Lombardiet en socialistisk-revolutio-när sammansvärjning förefunnits och att en agitation bedrifvits i syfte att på utsatt tid få revolter i olika delar af landet till stånd. Så mycket är säkert, att agitatorer varit i aktion. Men dessas arbete hade förberedts af vissa ekonomiska och moraliskt-politiska förhållanden.
Hos italienaren saknas ingalunda ett karaktärsdrag af sparsamhet. Den stora anslutning till »il risparmio nazionale» (sparkasseväsendet), som i form af betydande insättningar ägt rum, är ett talande bevis därför. Men folkets sparsamhet har båtat föga. Statistiken visar, att, om vi undantaga Spanien, Italien är,
suoi problemi» af Tito Canova!, Roma 1898, samt V. Pareto »La Iiberté économique et les evenements d'Italie». Jag har i det följande särskildt betjänat mig af den förstnämnda.
Källa: Project Runeberg ·
