Sida 682
Nationalteatern i Kristiania. Af H. Wiers-Jenssen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 3 bilder
h. wiers-jenssen.
kronan — dess motiv är »skaldens apo-theos» — och en mindre öfver prosceniet; dess motiv är »sanningens spegel», som hålles upp framför en förfärad satyr. Bägge äro utförda af målaren Eivind Nielsen.
Hufvudintrycket af salongen ar ljus och vänlig festlighet. Pompös storslagenhet har den icke mycket af, men i stället så mycket mera af lätthet och behag, och den är välgörande fri från öfverlastning af guld- eller ornamentsutsmyckning. Därtill må läggas, att den har visat sig vara utomordentligt luftig och att den nyckfulla akustiken har varit i högsta grad nådig mot teatern; så väl sång som tal klinga utmärkt i det höga rummet, till och med på de aflägsnaste platserna höres hvarje repliknyans förträffligt.
Innan vi lämna åskådarhuset, ett par ord om dess yttre praktrum, den stora foyer7i.
Den står i omedelbar förbindelse med första logeradens korridor, har en längd af 18,28 meter, en bredd af 11,76 och är således stor nog att kunna låta de promenerande passera förbi hvarandra i två strömmar, med tillräckligt rum för sittande på sidorna. Och till promenad-foyer är den hufvudsakligen ämnad. Marmorpelare, väggar klädda med grönt siden eller fyllda med facetterade speglar, karyatider i kroppsstorlek, föreställande tragedi och komedi, dans och musik, gifva rummet dess karaktär, och i det hvälfda taket ser man Skredsvigs målningar »morgon», »dag» och »natt», som ha blifvit lika växlande bedömda som de Sindingska statyerna, hvilka man kan se från foyerns balkong stående som två motsägelsens symboler med ryggarna vända mot teatern.
Det är en möjlighet och ett hopp att foyern kan bli ett hedersgalleri, där teaterns storheter i marmor eller färger
ständigt kunna hållas för publikens ögon. Ännu innehåller foyern blott en kolossalbyst af Ludvig Holberg; men när som helst väntas fru Laura Gundersens staty — framställande henne som Hjör-dis i »Hærmændene» —, hvilken redan har utgått ur konstnärens, Stephan Sindings, hand och hvars sockel är anbragt i foyern.
Ett rum, till hvilket publiken naturligtvis icke har tillträde, är Konungens foyer, som står i direkt förbindelse med den kungliga logen. Den är en liten salong hållen i guld och gult, med siden på väggarna samt skulpterade ornament på väggar och tak. Dess konstnärliga utsmyckning består hufvudsakligen af dekorativa väggfält efter watteauska motiv, utförda af Th. Wilberg. Hela foyern är ett juvelskrin, fylldt af rococons behag.
Vid öfvergången från åskådarhuset till scenhuset stöta vi på orkestern. Den är delvis förlagd under det framspringande scengolfvet. Dess golf är sänkt dels 2,40 meter, dels 1,40 meter under förscenens golf, och den rymmer i vanliga fall 45 man men kan rymma 60.
Att försöka beskrifva scenbyggnaden i detalj vore ett hopplöst företag. Blott så mycket vill jag säga: dess bredd är 42 meter, dess djup från rampen till den bortersta muren är 37 meter, och den innehåller den massa af rum, magasin och verkstäder, klädloger, kontor, repetitionsrum, källare o. s. v., som kräfvas för att ett modernt teatermaskineri skall kunna hållas i gång. Själfva scenen har en bredd af 21,5 meter och ett djup af cirka 15, därtill kommer bakscenen, som är cirka 8 meter i kvadrat. Scenöppningen är 10,5 meter bred och 8 meter hög; under scenen finnas 2 källare med undermaskineriet, kulissvagnar, fallucka och kassetter, öfver scenen höjer sig tågvinden med sina 3 våningar arbetsgal-lerier och sitt system af kontravikter,
Källa: Project Runeberg ·
