Sida 74
Vadstena restaurerade klosterkyrka. Af Hans Hildebrand. Med 6 bilder
70
HANS HILDEBRAND.
dem skulle finnas tolf altaren, sex och sex, skilda af endast 2 alnar. De skulle således lörekomma i midtelskeppet (af 20 alnars bredd) och resa sig det ena öfver det andra inom den första tväraf-delningen, som skulle vara förenad med koret. Hvart altare skulle mäta i tvärsnitt halfannan ain, men framför altaret måste den tjänstgörande prästen hafva plats. Sex gånger halfannan ain gör 9 alnar. Då utrymmet från koret till långhusets första pelarpar var 20 alnar, fanns sålunda utrymme för både altare och tjänstförrättande präst. Af den med järngaller omhägnade gången utmed kyrkans långväggar, i hvilken klerkerna skulle passera, finnes nu intet spår, men att denna gång verkligen förekommit, torde vi få anse vara obestridligt, då spår af denna omgång förekomma i en dansk birgittinerkyrka. Dörrarna skulle, heter det i en uppenbarelse, vara tre, en i öster för allmänheten, en i norr för systrarna, en i väster för klerkerna. Denna uppgift tål dock en viss modifikation. Först och främst skulle, enligt en annan uppenbarelse, två dörrar finnas i öster, en i hvartdera sidoskeppet. I detta afseende blef dock ej fru Brigittas bestämmelse följd efter bokstafven. Två dörrar anbragtes visserligen i kyrkans östra mur, men inom samma sidoskepp, liggande belt tätt till hvarandra, hvilket var opraktiskt, såsom bäst visade sig genom den åt ett håll riktade folkträngseln efter slutet af invigningsgudstjänstens vesper. Utom munkarnes och nun-nornes ingångar i väster och norr, hvilka nu äro försvunna, ehuru af den senare finnes spår, fanns, enligt en annan up penbarelse, en dörr, genom hvilken novisen skulle träda in, nära högaltaret. Denna dörr har vid den nu afslutade restaurationen blifvit på min tillstyrkan upptagen, liksom på min tillstyrkan det gamla koret återfått sin ursprungliga vär-
dighet. Man hade visserligen, sedan klosterkyrkan i innevarande århundrade blifvit upplåten till församlingskyrka, förlagt altaret i öster, framför en trävägg, som gjorde kyrkans östligaste del till en sakristia, i sammanhang hvarmed det ursprungliga koret förvandlades till en vestibul!
Jag har haft tillfälle att se Vadstena kyrka i det skick, till hvilket hon sålunda blifvit bragt, jag har sett henne under fortgången af restaureringsarbetet, jag har nu senast sett henne vid den mycket högtidliga invigningsfesten. Jag har aldrig i vårt land sett en restaurerad kyrka, som gifvit mig en sådan känsla af tillfredsställelse.
Koret har återfått sin plats. Altaret är uppfördt å den gamla, under arbetets fortgång återfunna grundvalen. De först omtalade bikt- och kommunioncellerna vid korets norra mur hafva också blifvit återfunna och framträda nu i fornt skick. Murarne hafva blifvit frigjorda från den i nyare tid påsmetade kalkputsen. De af fru Brigitta tänkta målningarna hafva icke kunnat ens i fragment upptäckas å en tidigare putsyta. Murarne visa nu, liksom pelarne, stenens naturliga, rika och varma färg. Endast hvalfkuporna äro hvitmenade, hvilket lyfter dem öfver golf och murar. Det befanns, under restaurationsarbetets fortgång, att man hade börjat uppföra de uppbärande hvalfsträngarna i naturlig sten, hvilket öfverensstämde med fru Birgittas föreskrift, men att de fortsatts med tegel, och denna anordning har, fullkomligt korrekt, bibehållits. Huruvida ombyte af material tillhör den ursprungliga byggnadstiden eller huruvida afbrottet beror på en senare ändring af hvalfven, det vill jag lämna osagdt. Orgeln har fått intaga den plats, där förut Maria-altaret stod. Af nunnornas utmed den östra muren och förmodligen äfven en del af
Källa: Project Runeberg ·
