Sida 587
Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut)
rembrandt-utställningarna.
verk, fulländadt i den fina karaktäristiken af de enskilda gestalterna, fullkomligt i sin komposition, som genom den geniala användningen af den gestalt, som reser sig för att tala, får hållning, lif och behagfull rytm. Fullkomligt mästerligt är det måleriska utförandet, öfverlägset bredt och säkert, manligt starkt och fast. Hänförande vacker är färgen med dess tindrande ljus och varma solglöd; den stora borddukens rika, saftigt röda färg — den praktfullaste, skönaste röda färg, som någon målning i värl-
den har — bryter sig mot dräkternas svarta och hvita och gör målningen strålande festlig. Men allra mest är det dock dess otroligt intensiva lif som gör den till ett rent underverk. Människor, som träda fram inför den, synas — alldeles bokstafligt — mindre lefvande än de, som Rembrandt målat.
Som det var att vänta, visade utställningarna, i synnerhet den i London, utmärkta porträttstudier från samma tid som »de Staalmeesters». Det dumma namnet »Rembrandts kock» är för länge sedan gifvet åt
en lysande studie af en betryckt arbetare, som sitter med den något smutsiga vänstra handen under hakan —- i den högra håller han en knif. Långt märkligare är en studie efter en ung gosse med baretten på sned och högra handen under hakan, tydligen en genompiskad skälm, full af alla slags galna infall och i stånd att berätta sina vanliga skepparhistorier utan att blinka. Rembrandts konst är i allmänhet högst allvarlig, men han var dock tillräckligt holländare för att hafva en stor fond af godt
lynne. — En af utställningens mest förtjusande pärlor var det lörd Wantage tillhöriga, 1660 daterade porträttet af en fin gammal dam med insjunken mun men liffulla bruna ögon, glänsande karaktärsfullt, märkligt och mästerligt måladt; måhända öfverträffas det dock af den stora knäbilden af samma dam, som är ett af National gallerys senaste och bästa förvärf.
Från Rembrandts sista trista dagar äro icke något stort antal målningar kända. Ännu från början af 60-talet är sannolikt det härliga stora själfporträtt, som tillhör
damporträtt. Tillhör lörd Watttage.
Källa: Project Runeberg ·
