Sida 119
Vår beskickning och landsmännen i Konstantinopel. Af Gustaf Åsbrink
HVAR 8 DAG
Europa, lia de upproriska macedonierna icke ryggat tillbaka för några medel, såsom sprängning af europeiska järnvägståg och ångbåtar, och i själfva Konstantinopel hotades alla ambassader och legationer den 1 sept. af bombkastning, hvilken komplott dock i tid upptäcktes. Under dessa förhållanden är vår beskickning i Konstantinopel ett ämne för dagen, oafsedt att densammas medlemmar i sommar tillträdt sina platser.
Det har mången gång uttalats att det är onödigt för Sverige och Norge att hålla diplomatiska representanter vid Bosporen. Men Sveriges förbindelse med Turkiet är af gammalt datum, ty långt innan Karl XII gjorde den riktiga slutsatsen, att Turkiet skulle vara en naturlig bundsförvant till Sverige mot den gemensamma fienden, existerade politiska relationer. Bl. a. sände Gustaf II Adolf 1632 ett sändebud till sultanen för att söka hans bistånd. Från 1657 har Sverige oafbrutet eller med obetydliga afbrott varit representeradt, och det kan mer än väl hända, att sådana tilldragelser inträffa, att det är en oomtvistlig fördel att de förenade rikena äga en beskickning i Konstantinopel.
Bland Sveriges och sedermera Norges representanter härstädes märkas flera med namnet Celsing, vidare namnen Sibbern, Burenstam, grefve C. Wachtmeister, 0. M. Björnstjerna m. fi. F. d. ministern i Köpenhamn, frih. Lave Beck-Friis, var legationssekreterare och chargé d'affaires i slutet af 1850-talet. En brorson till honom har nu efter grefve Steenbocks långvariga tjänst intagit posten som envoyé extraor-dinaire et ministre plénipotentiaire vid Höga Ottomanska Porten.
Den svensk-norska legationen, hvilken äfven öf-vervakar Danmarks intressen, har ett residens, som
Foto Berggren. Konstantinopel. Kliché.• Bmnt sufmparre.
TJÄNSTEPERSONAL VID SVENSK-NORSKA BESKICKNINGEN I KONSTANTINOPEL: Portvakten och Kavasserna.
Foto. Berggren, Konst awinnpel. Kiichi.- Bengt silfversparre.
SVENSK-NORSKA KONSULATBYGGNADEN I KONSTANTINOPEL.
På trappan står attachén D:r Martin.
är ett af de vackraste i Konstantinopel. Beläget vid Grande rue de Péra, omfattar det en stor och värdefull egendom, som blifvit skänkt till svenska staten af en Celsing på villkor att om beskickningen skulle indragas och egendomen säljas, penningarna skola tillfalla familjen Celsing. Ministerhotellet är, såsom bilden visar, en prydlig trevåningsbyggnad, i hvars nedre våning expeditionslokalerna äro belägna. Bakom hufvudbyggnaden är en terrass, nedanför hvilken sträcker sig en trädgård, där både fikonträd och vinrankor trifvas. Till vänster ligger en flygelbyggnad, där vice konsuln har sin bostad, och längst ner i trädgården finnes en liten träkyrka, upplåten åt protestantiska greker.
Envoyén frih. Hans Joachim Beck-Friis liar endast några få månader varit på sin post men har redan genom sin ovanligt sympatiska personlighet och sin på många områden, äfven utom det diplomatiska, framstående begåfning vunnit berättigad popularitet. Frih. Beck-Friis är son till framlidne grefve Beck-Friis å Börringe och hans maka, f. Nordenfelt, samt har förut tjänstgjort i Paris, Berlin, Petersburg, Washington m. m.
Attaché vid beskickningen är fil. d:r Fredrik Robert Martin. D:r M. innehar sedan länge ett uppburet namn som forskare — vi behöfva endast erinra om hans undersökningar i Moskva rörande svenska skatter i ryska statens ägo. I Orienten är d:r M. genom talrika resor väl hemma, och han utbildar sig som bäst i turkiska språket för att blifva drogman, en post som fordrar verkliga studier och
— 101 —
Källa: Project Runeberg ·
