Sida 508
Prins Eugen
PRINS EUGEN.
HVAR 8 DAOS SrOCKUOLMSrvruUKAF. Km. A.-B. Bengt Süfvertporre, Sthlm—lit»
DEN LJUSA NATTEN, målning i olja af Prins Eugen.
På inbjudan af föreningen Verdandi har prins Eugen i Uppsala anordnat en utställning af en del af sina verk, både äldre och yngre sådana. Vi återgifva här ett par af de exponerade målningarne, hvaraf "Den ljusa natten" torde utgöra ett af prinsens allra förnämsta arbeten. Samtidigt äro vi i tillfälle lämna några alldeles nya fotografier af prins Eugen, tagna för H. 8 D:s räkning i den improviserade atelier han innehar i arffurstens palats, där han för närvarande är sysselsatt med att afsluta en kolossal väggmålning — 15 meter i längd — som skall få sin plats i Norra latinläroverkets i Stockholm stora samlingssal.
Man kan säga, att prins Eugen steg för steg — liksom en vanlig, obemedlad artist — banat sig väg som målare. Han har arbetat på det ihärdigaste, varit ärlig som få, aldrig på grund af sin börd förhäft sig, och utvecklat sig till en verklig konstnär. Richard Bergh — en person, som just icke är känd för att smickra — säger också i en uppsats, som han publicerat om prinsen med anledning af Uppsalautställningen: "Sverige äger i prins Eugen icke blott en af sina djupast och personligast kännande naturskildrare, utan också en för den monumentala väggmålningen sällsynt begåfvad konstnär". Och om "Den ljusa natten" skrifver herr Bergh:
"Den tolkar vältaligt midsommarnattens poesi öfver den blanka uppsvenska insjön med dess flottilj af mörka, speglande holmar. Rymden är ännu ljus, fast solen redan längesedan börjat sin vandring bakom åsarnes dunkla kammar, för att snart nog åter dyka upp mer i öster ofvan synranden. Den öfre delen af himmelen har småningom bleknat; det skälfver liksom af kyla i luften; men närmast horisontlinjen anas alltjämt solens gyllene gata. För en kort minut har tystnaden famnat hela landskapet, en stillhet så stor, att man nästan väntar få höra gökens lockton miltals borta i någon grönskande hage eller kanske den spröda låten från en fiol, som stötvis bäres fram öfver vattnet. Det är en vek, innerlig och äkta nordisk känsla som andas ur denna tafla, hvilken, trots en viss tyngd i utförandet, likväl hvad poetiskt anslag och komposition beträffar torde vara en af konstnärens bästa."
H. 8 D. har förut i en artikel om prins Eugen sökt framhålla, huru nordisk han är som målare. Nästan från första stunden och oaktadt studierna i främmande land visste prins Eugen att återgifva den uppsvenska naturen på ett fullt öfvertygande sätt. Det drömmande, vemodiga drag, som är fäst vid Sverige, det drag af obestämd, darrande längtan, som omsveper den
svenska nejden, framför allt i morgonens lätta dimma
eller kvällens hemlighetsfulla ljusdunkel, den smärtfyllda poesi, som är egen för Sverige och fått så många djupa uttryck i dikter på vers och prosa — häråt gifver prins Eugen med penseln en tolkning som knappast någon annan.
Framför allt målar han stort. Det kom tidigt något mäktigt, monumentalt öfver hans taflor, men det var i en nu gången tid, som om målarens formgifning icke fullt motsvarade den uppfattade och kända synen. Det kom något väl tungt öfver målningen. Detta är nu borta. Linjerna stå klara och tydliga, men den dekorativa bredden har icke kommit något af den fina, innerliga stämningen att förflyktiga. I främsta ledet, vid sidan af sådana män som Bergh och Nordström, Björck, Larson och Pauli, intager prins Eugen sin plats bland nutida svenska målare. O. R.
H. S D.i STOCKHOLMSFOTOGRAF. Kliché: Bengt Sil/impam.
»KYRKTORNET», målning i olja af Prins Eugen.
Källa: Project Runeberg ·
