Sida 658
När körsbärsträden stå i blom. Af W. A:son Grebst
HVAR 8 DAG
Kliché: Bengt Silfifersparr,
FÖRNÄM JAPANESISKA I JINRICKSHA.
Kliché' Beygt SilfversfH»rre.
INGÅNG TILL KÄJSERLIGA PALATSET I TOKIO.
illaluktande, som sträcker sig ända ned på pannan och halsen. Ty folket i Japan tror, att all inneboende sjukdom och alla dåliga anlag hos barn går ut genom hufvudet på detta sätt, och göra därför inget för att läka såren.
Går man in i en butik med fast afsikt att endast fråga efter priset på en artikel, så förstår man snart, att man inte skall kunna slingra sig ut igen, utan att ha lämnat en del af plånbokens innehåll kvai i utbyte mot en antik porslinsskål, ett silkesbroderi, en fint arbetad elfenbenspjäs eller något annat föremål. Då man skjuter isär dörrarne, störta butiksägaren och hans hustru, biträden och barn emot en, kasta sig ned på golfvet för att hälsa, och fråga på japanska eller på dålig engelska hvarmed: "Ers upphöjda höghet kan ödmjukast bli tillfredsställd?" Då man yttrat en önskan att få se t. ex. på ett visst sidenarbete, flyger hela lagret ned och sidentygerna, det ena vackrare än det andra, utbredes rundt omkring en i all sin frestande prakt. Frun i huset, eller rättare sagt i butiken, bjuder på thé och "kwashi", och efter allt detta tillmötesgående och besvär är man dum nog att nästan känna sig tvungen att köpa något. 60 yen begär butiksägaren för sitt sidendraperi och man bjuder 20. Efter en timmas för och emot får man det för 30 yen (1 yen = 2 kr.).
Om man i en japansk butik frågar
efter priset på en enda sak, t. ex. en porslinskopp, svaras det kanske 2 yen, men frågar man sedan efter priset på ett dussin af samma sort heter det 40 i stället för 24 yen eller mindre.
Ty japanerna anse först och främst att alla främlingar äro rika och följaktligen kunna betala, vidare att det är en Buddha behaglig gärning att "klå" främlingarne och resonnera sist, att den, som har råd köpa ett dussin koppar i stället för en, måste vara ett dussin gånger rikare, och följaktligen måste betala mer. Förresten ingen dum uträkning!
Och nu är det också den rätta tiden att färdas inåt landet.; Vårens svala fläktar dofta af blommor, och i solskenet dansa brokiga fjärilar, drilla glada sångfoglar. Bambuskogarnes unga, friska grönska bryter så fagert mot barrträdens begrafningsallvar, och floderna, nu fulla af vatten, rulla glittrande och stolta utåt. Flottkarlarne, på sin ensliga färd, sjunga entonigt, där de stå lutade emot sin styråra, och öfver de smala skogsvägarna stryka skygga räfvar och rådjur. Men Fushijamas hvittoppade kägla höjer sig som en fyrbåk öfver kullarne, skönjbar långt öfver land och haf, för befolkningen en symbol af kraft och välde, för den långväga sjöfaranden en hälsning till välkomst eller till lycka på färden från den uppgående solens dagsrika land.
W. Åsön Grebst.
Kiichi: Bengt Silfversparre.
KYRKOGÅRD MED PRINSGRAFVAR I TOKIO. Som bekant brännas liken i Japan och endast askan jordsättes. — 640 —
Källa: Project Runeberg ·
