Sida 40
Vinga. Af Ein
HVAR 8 DAG
gära lotshjälp till Göteborg.
Tvänne lots-utkiker finnas vid stationen å Vinga, en för natten och en för dagen, den senare uppe vid det förut omtalade Rösen, där utkiken
nonchalant trampar sina steg öfver kanske tusenåriga hieroglyfer, sätter klackjärnen på hvad den danske patrioten huggit i stenen, vänder på bussen, sätter tuben för ögat och grundar på konkurrensen med Vrångö och Rörö lotsar. Striden om fartygen är nämligen mycket stark, lika stark som begäret att lefva. Och här gäller det at komma örs *
Intill 1881 fanns det å Vinga optisk telegrafförbindelse till Göteborg med Brännö såsom mellanstation, och hvarifrån signalerna vidarebefordrades till Nya Varfvet, där Göteborgs station låg. Ända till 1864 hade förbindelsen upprätthållits direkt mellan Vinga till Nya Varfvet, en ganska ansenlig väglängd för uppfattande af dylika signaler.
År 1881 utlades den elektriska telegrafkabeln och återknöt sålunda den direkta förbindelsen Vinga —Göteborg.
Från telegrafstationen är det, som signaler utväxlas med de till sjös varande seglare, hvilka önska sända meddelanden antingen till sina redare eller andra personer. För ändamålet användes den internationella signalkoden. Det är dessa signaltelegram, hvilka bilda materialet för de 3 gånger dagligen från Vinga kommande telegrafiska rapporterna, innehållande uppgifter om fartyg, som passerat Vinga
Foto Hartman, Gbj. X KUMi Bengt Silfversparre.
VINGA FYRPERSONAL: Fyrmästaren G. Taube (x), två fyrvaktare samt ett biträde.
Foto. Hartnian, Gbg k»**, .Wmpi™.
VINGA: Maskinerna för uppumpning af komprimerad luft till siréncisternen.
på ut- eller ingående eller endast förbi. Till vederbörande redares bekvämlighet uppslås dessa rapporter å olika anslagstaflor i Göteborg och vid dess hamn. Vid tillfällen, då himlen erbjuder en mörk bakgrund, men vädret i öfrigt är siktigt, kunna semaphor-signalerna uppfattas på ända till 2 sjömils afstånd.
Här ungefär hade vi stannat i våra vetgiriga frågor angående allt, som rörde verksamheten på Vinga, då vi skrämdes af ett häftigt dynamitskott, som kom ön att skaka i sin grund och slungade en vattenpelare högt öfver klipporna. Det härledde sig från sprängningsarbetet vid den i januari i år å Vinga strandade stora engelska ångaren B r o o m -h a u g h . Skottet tjänstgjorde som punkt, för hvad
vi ville veta där ute, det får göra samma tjänst nu. *
Vid hemresan till Göteborg låg en lätt dimma öfver hafvet och skären och gaf stundom företeelserna därute fantastiska former. Èn konvoj af fiskebåtar tagna på släp af en bogserare tedde sig på afstånd, då man endast såg masterna med de uppsatta seglen, som en hop bredvid hvarandra ställda fanor och lansar, litet närmare blef den ett belt sofvande tältläger, tills man omsider fick den långa raden ordnad och såg, huru båtarne långsamt kröpo fram. I samma dager och dimma blef Vinga med fyrar och båktill en indisk pagod, som så småningom försvann med sina konturer.
Icke en krusning på vattenytan, endast dödsjön förrådde, att det fanns krafter därunder. Jo, en sak ännu visade, att de funnos — masten ute vid hafsbandet, där den ensam stack upp toppen direkt ur sjön. . . Trots sitt tysta språk vittnade den nog högt ändå, om hvad hafvet bär i sinnet och har gömt på djupet — det var som ett svart streck öfver Holger Drachmanns ord:
Og Skuder og Vaerdier kan synke ogforgaa: Mandsviljen er en Dukand der, svømmer ovenpaa.
Men — vår herre tager godt emot en lots. Det är tron på Vinga.
Källa: Project Runeberg ·