Sida 367
Hvalfångst i Norge
HVALFÅNGST I NORGE: En harpunerad hval halas in.
åt sig ett djur, som just går förbi båten, en kraftig stöt och harpunen sitter fast. Träskaftet, i hvilken den blott var löst fästad, blir kvar i harpunerarens hand och linan, som med sin ena ända är fastgjord i själfva harpunen, som för öfrigt är af en mycket gammal och primitiv konstruktion, börjar att löpa ut. Linans andra ända befinner sig i land, medan ett tillräckligt stort stycke af dess mellersta del ligger upprullad i båten. Snart bar det harpunerade djuret löpt ut med det sistnämnda stycket och nu ropas det till land: hala in! Och då börjar en häftig, ehuru lyckligtvis icke särdeles långvarig kamp. Än låter hvalen sig ha'as in, än gör ban mostånd och
sätter i väg utåt. Plötsligt drager han ut i sned riktning, och nu kan man bli vittne till ett ganska egendomligt skådespel. Den strama linan glider åt sidan, och den som nu icke ser till, att han raskt nog släpper efter, mister utan barmhärtighet fotfästet och får göra en — ofta tämligen vidlyftig kullerbytta, som ibland slutar i sjön. Men länge kan djuret icke göra motstånd, det kommer snart in på grundt vatten, där dess rörelser hindras och det måste ge tappt. Med en stor, bredbladig knif sticker man i dess hjärta, och i dödsstunden utvecklar det ännu hela sin imponerande styrka. Det piskar med stjärten det blod-blandade vattnet, så att skummet far högt i vädret,
5
b
tu
o
Foto. H. N. Meyer, Bergen.
Kliché; Ki JL.-H. Beriyu silfversparre Sthlm.—Gbg.
Källa: Project Runeberg ·
