Sida 656
När körsbärsträden stå i blom. Af W. A:son Grebst
HVAR 8 DAG
simmar i en rik sås, grönsakerna anrättas på tusen olika, pikanta sätt och fisken, som serveras både rå, stekt och kokt är i allmänhet delikat.
Man vet aldrig så noga hvad man bjudes på, men jag kan försäkra, att det hvita hundköttet, stufvadt tillsammans med små fläsktärningar samt diverse andra feta saker smakar utomordentligt väl.
Förresten är det inte alls så svårt, som man föreställer sig, att äta med pinnar. Den undre pinnen hålles stilla mellan ring- och lillfingerspetsarne, tummens insida och pekfingerroten, under det att den öfre hålles rörlig mellan tumspetsen samt pek- och långfingret. Man lär sig snart nog att fiska upp köttbitar, grönsaker och fisk, men att äta ris med pinnarne, är ett helt litet konststycke.
Soppan helt enkelt dricker man ut, sedan man fiskat upp de små köttfricadeller, som ingen japansk soppa saknar.
Det är mellan de många rätterna som geishan sitter ned bredvid gästerna och underhåller dem på sitt glädtigt vänliga sätt. Dessemellan, då tuggorganen hos skapelsens herrar äro stadda i verksamhet, spelar, dansar och sjunger hon utan att tröttna.
Applåder väntar hon sig inte. Det är brukligt att om hennes prestationer falla i smaken, gästerna ropa hennes namn: "Solblomster", Chrysantemum" eller hvad hon nu må heta.
De äro älskligt vänliga, deras profession är inte hvad mången tror, utan de äro till för att roa och underhålla, och japanesen, som i sin hustru ser en simpel tjänarinna, en lågt stående, honom oändligt underlägsen person, ser i geishan en ständig källa till godt humör, till glada tankar och till vederkvickelse efter alldagarnes bekymmer.
Inte för att jag tror, att vi västerlänningar genast förstå oss på geishornas sång och musik. De stränga sin "samosin" eller sin tresträngade "banja" i gäll diskant och deras sång tyckes oss i allt sitt vemod i början som en hönas kackel eller en grodas "kvack, kvack!" Och deras dans är en slags beskrifvande pantomin, som roar mera genom sin enkelhet än genom sin kombination af turer.
Det är nu också tiden att vandra ut i parkerna, där det råder en ofantlig trängsel, där kvinnorna med sina små barn på ryggen skockas kring leksaksstånden och männen med sina "gaita's i handen iklädda sina kulörta "kimonaV strömma till templen genom alléer af stenlyktor på stenpelare, och kasta sina kopparmynt i offerkistorna framför altaren och Buddhabilderna.
Jinrickshamännen, en kombination af droskkusk och häst, äro underbart uthålliga. Då det är varmt bära de endast ett par tunna blå eller hvita linnebyxor, och en trasa, lindad om foten. Då rinner efter en längre tur nog svetten utför rygg och vådor, men det tyckes ej genera
Klirht 1 Kern. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.
DET GAMLA KÄJSARPALATSET I KYOTO. — 638 —
KANAL I TOKIO MED »SAMPANS».
Kliché: Bengt Silfversparre.
Kliché: Bengt Silfversparre.
KRINGVANDRANDE JAPANESISK PORSLINSHANDLANDE på stora landsvägen mellan Yokohama och Kamakura.
Källa: Project Runeberg ·
