Hvar 8 dag – Årg. 5 (1903/1904)

HVAR 8 DAG

Foto. Jonn8 Eftertr., Lund.

Kliché: Kern. A.-B, Bengt Silfversparre, Sthlm—Gbg

FRÅN LUND. Universitetet.

mästare. Sommaren 1894 reste han till Leipzig och inträdde vid därvarande musikkonservatorium, som han efter 2 års studier genomgick med höga betyg. Sommaren 1896 företog han en stvdieresa i musik till utlandet samt idkade upprepade gånger 96— 98 ytterligare musikstudier i Leipzig. Den 2 januari 1897 utnämndes han till kapellmästare vid Lunds universitet och i juli samma år erhöll han medaljen "Litteris et artibus". Under 1896- 1900 anförde han Landskrona musiksällskap, 1897—1900 var han dirigent för student-ångsällskapet "N. N.\ 1898-1901 ledde han Malmö musikförening, och 1899- 1901 dirigerade han Lunds musiksällskap. Sedan 1892 är han anförare för manskören "Orfeus" i Malmö och sedan höstterminen 1902 korchef för Malmö Par Brikoll.

Förutom ett antal offentligt uppförda, men outgifna mindre och större kompositioner för sång med eller utan pianoaccompagnement eller orkester har han i tryck utgifvit "Tvänne sånger af A", tillägnade Richard Öhnell, (af dessa har "Aftonsång" sett flera upplagor), "Fyra sånger", tillägnade Erica Bergenson, "Harmonisering af svenska folkvisor", samlade och utgifna af Selma Colliander, åtskilliga manskvartetter, hvaraf flere utgifvits af "Sällskapet för svenska kvartettsångens befrämjande" m. fi.

* *

*

Såsom kapellmästare och kompositör har Alfred Berg inlagt stora förtjänster, men ännu större äro de, hvilka han såsom anförare för Lunds studentsångförening ådagalagt vid sitt arbete för den svenska studentsångens höjande vid rikets andra universitet. Och de sångarfärder, som under hans ledning företagits inom och utöfver rikets gränser, först och främst Amerikafärden, vittna tillräckligt därom, att Lundasången f. n. innehar en rangplats, för hvilken den uteslutande har "Fader Berg" att tacka. En sångarfärd sådan som den till Amerika kräfver såsom anförare en man, som icke blott förstår att handhafva den musikaliska ledningen, utan äfven besitter de personliga egenskaper, som erfordras för att samla och ena,

att vara den sammanhållande länken i sångarkädjan. Och en sådan man är kapellmästare Alfred Berg. Den, som skrifver detta, deltog som sångare i Amerika-tournéen, och hvad här relateras, är icke en ensam sångares, utan alla deltagarnes samfälda ord. Vi beundrade hans lifliga, alltid glada och hoppfulla väsen, hans sanna och hjärtliga kamratlighet och föist och främst hans lörmåga att från anförarepallen leda och elda sångarne. Det fanns icke en af oss, som ej med den spändaste uppmärksamhet lystrade till hans taktpinne eller troget följde de växlande dragen i hans ansikte, hvilka, allt efter sångens natur, antogo än ett hotfullt, olycksbådande utseende, än ett allvarligt, än ett blidt uttryck. Och samtidigt markerade han själf med munnen tonlängden och i akten. Om vi också af trötthet voro färdiga att digna ned, så behöfdes det blott att se vår "Fader" efter vederbörlig knackning på skjortbröstet stiga upp på podiet med detta ljusa, värmande leende, som tycktes säga: "Våren blott lugna, och allt skall gå väl!" Vi unga skämdes öfver vår trötthet, då vi sågo honom, den äldste af oss alla, spänstig och vaken som ingen, höja sin "björkpinne", och vi stämde in af fulla hjärtan, och tröttheten försvann liksom genom ett trollslag.

Och hvad skall man säga om uthålligheten hos en sångarledare, som, efter tvänne eller tränne ytterst ansträngande timmar på anförarepallen, vid den efterföljande fästen med förekommande vänlighet sysselsätter sig med alla de många, som komma i hans närhet, och lifligt och intelligent besvarar de olika tal, som hållas till hans och sångarnes ära? Den är oförliknelig och den visar på en själsstyrka, som vi alla måste beundra.

Sådan är i få drag bilden af "Fader Berg", och som sådan framstår han säkert för alla, som haft äran och nöjet att under hans ledning deltaga i en eller annan minnesrik färd, vare sig denna nu gällt vårt eget land, Norge, Danmark, Tyskland eller nu senast Amerika.

C. N. L—t.

- 764 -