Sida 238
Från Boden. Af Hugo Samzelius
HVAR 8
DAG
hvars bekanta vatten sorlar fjällsagor frän Kvikkjokks underbara näjder, från Stora Sjöfallets och Harsprån-gets katarakter.
Boden var tidigare blott en välmående by med kyrkplats för den år 1831 från Luleå socken utbrutna Öfver-Luleå församling. Så leddes norra stambanan dit upp öfver myrar, älfvar och skogar och började den mustiga järnmalmen från gruffälten vid Gellivare att försändas med tågen för att utskeppas från Luleå, och med ens blef det lif och fart uti Boden. Folk strömmade hit från skilda håll, byggde och bosatte sig. Handelsaffärer och industriella företag af betydenhet grundades i Boden eller dess omedelbara omnäjd, stationssamhällets område utvidgades oupphörligt och innevånareantalet växte. Undantagandes Kiruna och Malmberget uppe i lappmarken samt möjligen äfven staden Luleå, har Boden af alla norrländska orter varit den som snabbast och mångsidigast utvecklats. Den har också förutsättningar att kunna fortgå på den redan inslagna vägen, har stora möj ligheter för sin framtida historia. Läget är det yppersta. Boden är skärningspunkten mellan å ena sidan norrländska stambanan, som fatalt nog ännu icke hunnit dragas fram till finska gränsen vid Haparanda, till hvars grannstad Torneå däremot nabo-landets järnbanenät redan blifvit utsträckt, och å andra sidan den betydelsefulla bandelen Luleå—Gellivare—Ofotenbanan. Vidare dröjer det säkerligen icke alltför länge, innan Boden fått sina väldiga bergsfästningar i ordning och blir en bel liten militärstat i den stora norrländska staten, som vi hoppas kunna se bevarad åt det öfriga landet till båtnad i alla hänseenden. Inom allra närmaste tid komma länets regemente och flera andra truppförband att hit förläggas, och detta förhållande blir gifvetvis en anledning till förkofran och utveckling. Älfven, där en storartad virkesflottning pågår under större delen af sommaren, är rik på forsar och obegagnade ekonomiska möjligheter. Boden borde kunna bli icke endast en stor och viktig militärstad, utan äfven en betydande fabriks- och industriort.
Oafsedt befästningsarbetena, till hvilka af helt naturliga skäl »obehöriga icke äga tillträde», är folkhögskolan något bland det mest intressanta i det nutida Boden. Kommer inan med tåget söderifrån och har passerat den granna Trångforsbron öfver Lule-älfven samt därefter en mindre bro öfver dennas tillflöde Bodån, är folkhögskolan en af de första större byggnader, som tilldraga sig den resandes uppmärksamhet. Den väsentligen på grund af enskildt initiativ och privata uppoffringar tillkomna skolan tog sin början hösten 1896 och har sedan dess årligen varit besökt af ett stort antal lärjungar, som hon genom en sund och praktisk uppfostran sökt utbilda till goda och dugliga människor. Jämte folkhögskolan i Matarengi (Öfver-Torneå), till hvilken jag måhända vid ett annat tillfälle återkommer, är läroanstalten i Boden af utomordentlig betygelse med hänsyn till den i dessa näjder vanvårdade och efterblifna folkundervisningen, hvarjämte båda dessa skolor hafva en stor uppgift i att främja försvenskningsarbetet i de finskspråkiga gränstrakterna.
När tyska justitierådet L. Passarge år 1896 reste i Sverige och därunder — på grund af sitt uppdrag att revidera Bædekers resehandbok och studera nya turistleder — äfven utsträckte sin färd till Lappland, passerade han Boden, som han i sitt arbete »Schwe-den» (Berlin 1897) prisar för dess goda järnvägsrestauration och dess bangård, som »med sin smakfulla tiäarkitektur är af framstående skönhet». Vill man emellertid i något vidare mån utsträcka besöket i Boden och icke inskränka sig till att vandra på waggonen till re-
— 220 —
VY AF BODEN,
Foto. Harnesk, floden.
K.m. /..-It. SVftenparn ai.Um—Ot,}.
Källa: Project Runeberg ·
