Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1895

Originalsida 210
Originalsida 210
Originalsida 210
Originalsida 211
210–211

På sidan 210 nämns Johan Vising

Sida 210

Om sagans uppkomst och vandringar. Efter senaste forskningar af Johan Vising

20 6

JOHAN VISING.

tillhöra större delen af världen, japaner, kalmucker, hottentotter — sätt hvilket folkslag som helst. I dessa fall skulle kunna antagas, att lån förelåge; men den Grimmska skolan håller före, att folksagan är så sammanväxt med folkets religiösa grundbegrepp och innersta föreställningar, att den ej lämpar sig att lämnas ut på lån, ej heller att mottagas på lån. Andra berättelser må göra sina turnéer från folk till folk; folksagan gör det ej.

Det har vidare visats, att hvad som fattades såsom rena, ogrumlade myter i Vedas icke är något annat än en konstbyggnad, uppförd af spekulativa indiska teologer. Det har slutligen ock blifvit klart, att detta poetiska språkstadium, som af sig själft födde myter, i själfva verket aldrig existerat.

Dessutom lider den ariska teorien af tvenne inre konstitutionela svagheter. Den tar blott hänsyn till folksagan i inskränkt bemärkelse. Det måste dock medgifvas, att dennas uppkomst bör ses i sammanhang med andra sagors uppkomst, och att hvad som kan visas vara förhållandet med dessa ej är utan betydelse för folksagan. Denna teori fordrar vidare en alltför stor öfverensstämmelse i den hos de skilda ariska folken försiggångna utvecklingen af de mytiska grundelementen. Huru kan t. ex. af detta gemensamma mytiska uppslag natten beströr himlen med stjärnor hos arier i väster och öster, i norr och i söder ha utbildat sig den allestädes lika episoden om Tummeliten, som strödde ut stenar eller brödbitar för att beteckna sin väg?

Löjlig blir denna teori, då den tar den utsträckning, som vissa ifrare gifvit den. Sålunda skulle Riddar Blåskägg, som dödar sju hustrur och slutligen faller för sina tvenne egna söners hand, vara solen, som dödar sju morgonrod-nader i veckan och själf dör för afton-

och morgonrodnaden. Och, menar DE GUBERNATIS, osten, som korpen låter falla ur sin mun, då han narras att sjunga, är månen, som af morgonrodnaden bringas att falla från natthimmelen.

Dock är det mycket möjiigt, att en och annan folksaga har sin rot i en myt. Det är måhända fallet med t. ex. den germansk-nordiska sagan om Sigurd, hvars drag man förgäfves sökt återfinna bland historiska personligheter. Denne ljuse, klarseende Sigurd, som dukar under för Nibelungarne, Nebels eller mörkrets barn, kan lätt fattas såsom en gengångare af solen, som strider med mörkret och hvarje natt och hvarje vinter blir öfvervunnen. Huru ur samma naturföreteelse såsom grundmotiv andra folksagor, såsom de om Frej och Gerd, om Balder och Nanna, om Prinsessan Törnrosa, om Prinsessan på Glasberget, om Aske-pjesken och till och med den om Lun-kentus, kunna utvecklas och förklaras, har SCHüCK nyligen visat i Finsk Tidskrift 1894, juli-augusti-häftet. Dock är detta icke den enda möjliga förklaringen af Sigurdssagan. En schweizare, dr SPILLER, har nyligen velat göra troligt, att Sigurdssagan skulle vara en utveckling af sagan om prinsessan Törnrosa, som skulle tillförts oss från Indien.

Till Grimms teori står den antropologiska teorien, som på 60- och 70-talet framställdes af engelsmännen E. Tylor och Andrew Lang, på samma gång i ett släktskapsförhållande och ett motsatsförhållande Släktskapen ligger däri, att äfven »antropologerna» taga myten till utgångspunkt och endast befatta sig med folksagornas förklaring. Men under det den Grimmska skolan i dessa sagor ser myternas upplösning och sista uppenba

På sidan nämns Johan Vising

Källa: Project Runeberg · ·