Ord och Bild: 1899

.388

n. j. göransson.

sinnet kunde lefva i klara tankar och spekulationen känna sig tillfredsställd af den rikedom och det djup, som kristendomen ägde. Och själf gaf Schleiermacher det bästa beviset därför uti sitt förnämsta verk: »Den kristna tron framställd såsom ett helt efter den evangeliska kyrkans grundsatser.»

Schleiermacher stod icke ensam såsom representant för den moderna teologien, men han var den som för utvecklingen af densamma gaf de mest befruktande impulserna. Man har kallat hans spekulation för reflexionsteologi, och den gör skäl för detta namn: dess förnämsta kännemärke är, att den bildar den historiska kristendomens reflex i ett af »Goethekulturen » upplyst medvetande, om detta namn tillåtes. Det bör icke förvåna oss att se denna teologi bilda utgångspunkten för vidt skilda framställningar. Om jag har lyckats att skildra lagarne för en reflexrörelse, så skall hvar och en, som sysselsätter sig med sådana företeelser, de må äga hvilken grad afstyrka som helst, finna att han af mig har att få värdefulla upplysningar. Schleiermacher lyckades på ett allenastående snillrikt sätt att framställa lagar och formler för den reflex, hvari kristendomen brutits i det moderna medvetandet. Och alla kände i någon mån så som han; därför kunde alla lära af Schleiermacher och på visst sätt utgå från honom.

De, som hufvudsakligen läto påverka sig af filosofien såsom särskild fackvetenskap, ville framställa teologien såsom rent tänkande, men de gåfvo Schleiermacher rätt däruti, att den historiska kristendomen dock på något sätt måste ha reflekterat sig uti deras tankar, och så vida de verkligen ville skapa en teologisk åskådning, voro de därför beredda att taga lärdomar af honom. Och på samma sätt förhöll det sig med dem, som företrädesvis hade ett konfessionelt

intresse. De erkände dock, att skriftens och bekännelseskrifternas innehåll måste ha reflekterat sig i en kristlig erfarenhet för att i teologien komma till ett rätt uttryck, och äfven de voro därför villiga att uppmärksamma Schleiermachers teologiska formler.

Det blef icke mindre än tre sinsemellan mycket olika riktningar som mottogo impulser af Schleiermachers teologi: den med filosofiens hjälpmedel arbetande teologien, som också fått namn af den liberala, vidare den konfessionela och bibelteologiska och slutligen den emellan båda medlande, som för den skull kallats förmedlingsteologi.

Dessa tre riktningars teologiska fejder med hvarandra visade, att de visserligen hade något gemensamt, men att i detta gemensamma dock var en sådan oklarhet, att de icke kunde på dess grundval enas. Deras strider gåfvo också vid handen, att något väsentligt framsteg i teologien icke gärna kunde ske, om icke tvetydigheten i det, som de hade gemensamt uppvisades.

Alla voro ense därom, att religionen skulle betraktas som en reflexrörelse i medvetandet och att äfven dess sanningsbevis skulle sökas på dessa marker. Och därutinnan kunde de alla sägas vara Schleiermacherianer.

Det är nödvändigt att fästa särskildt afseende vid det sanningsbevis, som alla tre riktningarne nöjde sig med. Vid första påseendet synes hvar och en framställa sina särskilda kraf, men efter närmare aktgifvande visar det sig likväl, att deras fordringar voro i mycket väsentliga stycken öfverensstämmande. Den filosofiska teologien och förmedlingsteologien, liksom den teologi, som direkt slutit sig till Schleiermachers tänkesätt, voro fullt på det klara därmed, att kristendomens sanningsbevis skulle finnas i de teologiska satsernas allmänna giltig-