Tillbaka Read Runeberg

Ord och Bild: 1899

Originalsida 577
Originalsida 577
Originalsida 576
Originalsida 577
576–577

Sida 577

Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut)

rembrandt-uts fällningarna.

framställningar af nytestamentliga motiv; stilen i denna målning skulle väl icke ens en italienare vägrat att erkänna såsom den stora stilen. I förgrunden vid korsets fot Kristi lik i full kroppsstorlek, utsträckt midt öfver bilden på ett hvitt lakan. Det stödes af den hvitlockige och hvitskäggige Josef af Ari-matia, som upplyfter dess högra arni; en ung kvinna med en starkt röd hufvudduk, förmodligen Maria Magdalena, närmar sig från höger för att varsamt ordna likets lockar, som dödssvetten har sammanklibbat. Öfver dessa tre figurer gnistrar det starkaste ljus, i bakgrundens stämning framskymta

en gråtande Johannes och ett upp mot korset seende hufvud, icke framstående, antagligen elevarbete. Vid likets fötter vänder en kvinna hufvudet tillbaka, som om något utanför bilden påkallade hennes uppmärksamhet, hon är litet likgiltig. Lutad mot korset, med hufvudet stödt mot vänstra armen, står en helt ung, knappast fullvuxen flicka; utomordentligt vältaligt och skönt är hennes uttryck af innerlig bedröfvelse,» af den mest hjärtskärande sorg. Men det märkligaste är likväl Kristusliket. Hvar och en, som har besökt Amsterdam, minnes därifrån såsom något af det i måleriskt

afseende — och äfven i stämningsinnehåll — fullkomligaste af Rembrandts konst det fragment, som finns i behåll af anatomibilden af år 1656, målningen med det uppskurna liket i rak förkortning från fötterna. Just samma färg hade Kristusliket mot det skinande hvita lakanet på målningen i London. Själfva Kristi hufvud var utmärkt uttrycksfullt och ädelt. Och som likets kropp var tecknad och formad! Dess fina styfhet i konturerna påminde något om arbeten af den äldsta nederländska målarkonsten, som bilden visserligen i den måleriska behandlingen stod mycket långt ifrån.

Från samma år hade Londonutställningen en hänförande liten målning, »Tobias och hans hustru». I rummets svala skymning sitter den gamle blinde Tobias halft blundande i sin stol vid eldstaden; invid det öppna fönstret, hvarest ett par sångfåglar hänga i bur, spinner hustrun vid en snurrande spinnrock, hvars hastiga svängning är helt impressionistiskt framställd. Utanför skiner solen på ett rödt tak och ett grönt träd nere i gården, där en flicka tvättar kläder. Liksom i de tidigare framställningarna af den heliga familjens fredliga lif i de holländska rum —- och äfven i

david och saul. Tillhör d:r A. Bredius i Amsterdam.

Källa: Project Runeberg ·