Sida 585
Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut)
rembr a nd t-ut ställningarna.
549
garna komma icke ofta, de lämna honom tillräcklig tid till att framför spegeln studera, hvad han alltid har studerat och aldrig kan tröttna på att studera, ljusets och skuggans brytningar, den värld af stämning och skönhet, som han först af alla, ensam bland alla funnit i deras lek och strid. Studera färgen, de varma, gyllene, glödande färgernas fulländade harmoni, som han ständigt har prisat och framdeles skall prisa och som han alltjämt sträfvar att gifva större fyllighet, glans, kraft, klang. Studera hvad som alltifrån hans
den tiden har blifvit ett främmande väsen för honom. Han är just icke så gammal till åren, han går mot sextiotalet, men lifvet har nu varit sådant för honom, att han tidigt åldrats. Han har blifvit fet och satt, hans hår har grånat men krusar sig ännu, hans panna är rynkig, hans mun tandlös, hans kinder slappa. Men ögonens eld har icke slocknat, och själens kraft har icke bräckts, han bär sitt öde som en man och förmår ännu uträtta något som konstnär.
Earlen af Ilchester är den lycklige äga-
rembrandts själfporträtt. Tillhör hertigen af Buccleugh.
yngsta år varit hans käraste studium, sinnesrörelsernas uttryck, stämningslifvet, människosjälen, äfven då han ärligt och utan smicker återgifver hvad spegeln berättar om hans ansikte.
Han ser, att det icke har gått honom bättre än dödgräfvaren i Hamlet. Ålderdomen har kommit smygande och har slagit sin skarpa klo i honom. Ungdomstiden ligger så långt borta, att den till hälften är glömd och att det nästan är som om den aldrig hade funnits, hans eget jag från
ren af ett härligt själfporträtt af Rembrandt, ett stort knästycke, måladt 1658. Man kan knappast tro, att earlen känner det som någon lycka, ty målningen var skandalöst illa medfaren, smutsig och täckt af inslagen fernissa. Rembrandt har här klädt sig i en rätt torftig fantasidräkt, en bred svart hatt sitter på hufvudet, ett matt-rödt skärp är löst bundet omkring lifvet öfver en gul kofta, en brungul kappa hänger öfver skuldran. Han sitter tillbakalutad med vänstra handen fast stödd på en
Källa: Project Runeberg ·
