Sida 414
Hvad vi beundra i Dantes Komedi. Af Johan Vising. Med 5 bilder
386
JOHAN VISING.
tålmodige forskaren, som för tionde gången arbetat sig igenom dikten, lägger den ifrån sig med erkännandet, att mycket dunkelt återstår.
Dante själf var medveten om sin dikts svårtyddhet, hvarför han ämnade skrifva en kommentar till den liksom till sina smärre dikter. Döden hindrade honom emellertid därifrån. Han har också förklarat, att svårigheterna växa, ju längre man kommer fram i dikten, och han har uttryckt det, då han går till skildringen af paradiset, i följande vackra allegori:
O I, som följen, drifne blott af hågen
att höra sången, på en liten båt
mitt skepp, som framgår sjungande på vågen,
till edra stränder vänden från er stråt.
Gån ej på hafvet ut, där I kanhända
förirrens alla, om vi skiljas åt.
De böljor, jag befar, ej äro kända:
Apollo styr, Minerva andas blid,
och nio Muser polens stjärna tända. *
Men om Dante kräfver arbete, så ger han ock arbetaren hans lön. Det måste dock vara något särskildt med denna dikt, eftersom man under århundradenas lopp oförtrutet mödar sig med den, för närvarande med den ifver, att ungefär 200 Dantepublikationer årligen se dagen. Hvad Dante kan bjuda sina trogna Iår oss bland annat den gamle Schlossers exempel. F. C. Schlosser var som bekant en lika framstående litteraturforskare och estetiker som historieskrifvare. Han plägade berätta, att han i yngre år nio gånger genomläste Dantes komedi men hvarje gång måste lägga den ifrån sig med den bekännelsen, att han ej förstått den. Vid tionde läsningen fann han slutligen sammanhanget i detta trollnät af djupsinniga tanketrådar. Sedan dess förflöt icke något år af hans långa lefnad,
* Här, liksom oftast i det följande, där versifierade öfversättningar meddelas, ligger den Lovénska öfversättningen till grund för en lindrig bearbetning; mera sällan är öfversättningen nygjord.
utan att han vid Dantes hand åter genomvandrade vår eviga tillvaros trenne riken. Och då han vid åttio års ålder gaf ut sin berömda bok om Dante, kunde han omtala, att det var denne skald, som ingifvit honom hans skönaste betraktelser öfver kärleken och lifvet, öfver lifvets vishet, Guds väsen och världens sammanhang.
Så lönar endast den store skalden, hvilkens tal går vida utöfver det som höres eller synes, och som kan med de tankefrön, han sår i sitt spår, öppna nya, oöfverskådliga vidder för själens öga.
Det torde därför vara befogadt att söka framställa några synpunkter, från hvilka man kan få en utsikt öfver det sköna och beundransvärda i Dantes Komedi, till underrättelse för dem, som ej läsa den, och till vägledning för dem,
som vilja gripa sig an med dess studium.
❖ ^
Om det är sant, att man bör känna en författares lif och omgifning för att rätt förstå och uppskatta hans verk, så gäller det i synnerhet om Dante. Ty hvad han skref är hvad han gjorde och led: hans skrifter äro ingenting annat än den synliga och bestående sidan af hans i det förgångna gömda handlingar och öden, återgifvande dem med samma naturlighet och sanning som plantan ofvan jord återger de anlag, som funnos i det i mullen gömda fröet.
Lifvet började för Dante med hans kärlek. Men det var ingen ungdomlig halmkärfseld, som flammade till och slocknade; det var en djup känsla, som blef upphofvet till allt hvad han sedan uträttade; det blef ock första uppränningen till hans Komedi. Han förklarar uttryckligen under denna sin första, af ungdomskärleken fyllda period, att han om sin älskade skall sjunga något, som ännu aldrig sagts om någon, och som skall
Källa: Project Runeberg ·
